andra slippa undan. Det strafva gräset afslås norr om kyrkan. Nässlor och tistel växa omkring grafven. Amy var vansinnig, stackars barn! De kunde ha skänkt henne en bön för hennes hvila, om de ock voro förbjudna att tro det man kan ha hopp om hennes själ. Jag bad för henne idag — måhända hade jag bättre behöft att bedja för mig sjelf — och derefter fick jag det infallet att söka Linchley. Då jag kom nära intill fallet, ljöd detta helt ursinnigt. Luften var mycket hett, och jag skulle gerna ha velat taga en promenad utefter strömmen. Men i detsamma kom jag att tänka på att det var den tionde Augusti. ,,Nej! ropade jag, ,om jag i dag skall se Amy Livingston, vill jag ej att det skall bli vid Ashenfall. Jag gick derför hem till vår bostad, men fann att Linchley gått öfver till Warfe och lemnat den underrättelsen, att han ej skall komma åter förrän i morgon. Jag har hela natten att vara ensam. Denna afton var alldeles icke lik en engelsk qväll utan mera de qvällar jag minnes från Cadix, hvilka alltid medförde stormar; och jag tror att vi skola ha storm här innan morgonen. (Forts.)