Göteborgsposten – 23 september 1862, sida 3

regeringen, och skall måhända bli fröet till en ny secession, om ej sammanhållningspunkten för den revolution, som de väl underrättade engelska tidningarne nu säga vara nära förestaende och hvilken de, noga följande händelsernas gang, redan länge förutspått. Latom oss emellertid kasta en blick på de senaste vigtiga händelserna, hvilka så slingrat Unionen fram mot branten till sin undergäng och varit lika många orsaker till triumt för sydtrupperna och deras skickliga anförare. En opartisk berättelse i en Newyorker tidning skall sätta läsaren i ständ, att göra sig en noggrann och omfattande föreställning om denna följd af drabbningar, som nyligen utmärkt kampanjen i Virginien. Under ätminstone tre veckor har striden fortsatts nästan utan afbrott, men de stridande härarnes resp. mål hafva nu blifvit tydligt bestämda, och en vanlig karta skall sätta läsaren i tilltälle, att kunna följa hela krigets gäng från Richmond till Washington. Virginiens nordöstra gräns bildas af floden Potomac, som skiljer det från staten Maryland. På Marylands sida om floden ligger Umonens hufvudstad, snedt emot på Virginiens sida ligger staden Alexandria. Staten Virginien är sjelf delad i tvenne delar at Alleghany bergskedjan, som löper trån nordost ull sydvest, och vi ha bär blott att göra med den östliga delen, det så kallade Östra Virginien. Mellan Alleghanybergen och Potomac ar denna del af staten 1 sin nordligaste del summankrympt till en obetydlig vidd, och tloden Rappahannock, at hvilken en gren kallas Rapidan, afskär under sitt lopp från bergen till Potomac ett litet syrkantigt område, hvilket varit skådeplatsen för dessa törtviflade strider. Kichmond, Sydstaternas hutvudstad, ligger rakt i soder om Washington och Rapidan flyter ungefär midtemellan de båda staderna. I början af Augusu månad låg general MClellan med nordarmeens hutvudstyrka lägrad 30 engelska mil (c:a 5 svenska) tran Kichmond, under skydd af sina kanonbätar; under det nordgeneralen Pope med omkring 50,000 man höll ofvannämnda tyrkant besatt och betäckte hufvudstaden, med sim front skyddad at Kappahannock. Vid denna tid beslots, att MOlellan skulle draga sig tillbaka från sin ställning vid Richmond, och ätvenledes töra sin arme upp ull Kappahannock; och general Pope erholl besallmng aw genom fram yckande mot söder underlaua denna rorelse. Falwågsplanen var, att Pope skulle borrvända uppmärksamheten hos sydstyrkan i Richmond genom ett anlall på deras kommumkauoner, under det Mlellan utsorde sin reträtt mot norr, och att han derefter skulle ätven draga sig ullbaka, åter gå ofver Rappahannock och bakom denna tlod torena sig med hufvudstyrkan. Denna plan sattes vederborligen i verkställighet. Pope gick med hela sin styrka öfver de båda grenarne af Kappahannocktioden, marscherade nnemot 50 eng. mil söderut och stotte tillsammans med sydtrupperna vid Gordonsville. Sydarmeen gjorde, säsom beraknadt var, frout tor att kasta honom ullbaka, och lyckades verkligen deri, men under tiden begaguade MOCIlellan tilltället och brot utan fara upp från sin ställning. Pope drog sig då tillbaka, under fulltöljande af den uppgjorda planen, och hade just gått öfver Rapidan, den sydligaste grenen at Kappahannock, då sydtrupperna hunno upp honom. Foljden var slaget vid Cedar Mountain d. 9 augusti, hvilket utmärkte sig för stort blodbad, men var utan några afgorande följder. Popes återtåg, som skulle utföras till hvad pris som helst, stannades icke, och han uppställde sig nu åter bakom Rappahannock, fastän 1 hack och häl förföljd af fienden. . Scenen hade sålunda nu blifvit förflyttad till den ofvan beskrifna lilla syrkanten. Pope bevakade Rappahannock, under det MOlellan gick uppfor Potomac, landsatte sina trupper i ryggen på Pope och förde dem fram, såsom man trodde, wull hans understödjande. Emellertid stod härunder sydtruppernas hufvudstyrka, under Jackson och Lee, på södra stranden af Rappahannock, vaktande efter tillfalle att antingen få genombryta Popes linier eller kringränna hans högra flygel, tills slutligen den senare manövern lyckligt utfördes genom Jacksons djerfva strategi. Tagande med sig en utvald styrka af 30 å 40,000 man och marscherande utan bagage eller något slags hindrande, aflägsnade sig denne skicklige anförare lugnt från hufvudstaden, tog af till venster, kastade sig in i Alleghanybergen, gick öfver Rappahannock vid dess källor, gjorde helt om och skyndade utför bergen lik en bergsström i Nordtruppernas rygg. Popes högra flank var inom kort kringränd, och emellan honom och Washington stod vid den vigtiga punkten Manassas Junction Stonevall Jackson med sitt folk, hvars försvinnande kort förut man ej kunde begripa. I denna belägenhet tyckes Pope vid närmare iakttagande hafva handlat med både kraft och omdöme. Så snart han fick veta, att han blifvit kringränd, gjorde han hö