Göteborgsposten – 23 september 1862, sida 2

gick otroheter mot Anna Dalton och jag föreställde mig, att jag skulle tycka om Amy mera an om henne. Jag sade wera an jag hade mening med och hon tog det alltsammans på den högtidliga sidan. Jag fortjente mycket tadel, men jag skulle dock uj för hela verlden velat göra henne ondt; hon var den snällaste lilla flicka som någonsin funnits. Kärlek och svartsjuka såsom passioner synas oftast bo i fattigdomens kojor. Om mjölkflickan Phillis blir gäckad i kärlek, går hon och dranker sig i qvarndammen; om lady Clara fär en hjertesorg nöjer hon sig deremot med att skrifva en gråtmild sonnett och gifter sig med någon giktsjuk lord. Om Colins käraste småler mot Lubin, laddar Collin sin bössa och skjuter båda två; om Sir Harryis sköna bedrager honom, hvisslar ban en aria och gar och friar annorotades. Hade lilla Amy varit en fin dam, skulle hon lefvat än i denna stund. Ack hvilka täcka, rosiga läppar, skygga ogonkast och hvilken tjusande rodnad! Då jag idag såg Anna Dalton, kunde jag ej låta bli att jemföra hennes kalla förfining med stackars Amy. Anna älskar sig sjelf mera an hon skall komma att älska någon man på jorden, Men jag vet, att hon är en af det slags hustrur, som kunna hjelpa en man upp här i verlden och en sådan qviuna är en hustru för mig.