Göteborgsposten – 23 september 1862, sida 1

må heta; och jag skall folja detta myster ium till slut och vill se om Hon återvänder till mig hvarje år såsom hon lofvade. Jag har aldrig förut hållit någon dagbok öfver saker som rört mig personligen, ty jag tycker ej om att se spöken af mig sjelf, från längeseden förflutna tider, talande till mig på nytt om mina äfventyr och olyckor; men detta är en händelse af vigt som väl förtjenar att antecknas och en ordentlig spökhistoria hvilken händt mig — mig sons aldrig förut trott på spöken. Amy hotaed mig i gin vrede med dessa ord: — Jag skall spöka för dig ända tills du kommer till Ashenfall, dit jag na gär. Jag kunde hafva hindrat henne, men det föll mig aldrig iu att tänka på hvad han menade förän det var gjordt. Jag förestallde mig ej, att hon skulle förvandla vår lilla karlokshistoria till en tragedi; hon säg ej sadan ut, utan var den rundaste, mest rosenfargade, täckaste lilla varelse man kunde önska att fä se. Hvad som kunde törleda henoe att kasta sig utför klippan, vete himlen allena. — Bah! Jo, jag vet det; jag beborver ej att ljuga här; jag behöfver ej svära falskt inför mig sjelf — den stackars lilla flickan älskade mig, och jag förledde henne att älska mig, jag släppte henne ej förrän hon älskade mig, emedan jag ingenting hade att göra och tillfälle erbjöd sig. Och sedan hade jag intet annat att