— Vill ni ej åtminstone komma in på ett ögonblick och värma edra fötter vid elden ? — Nej. Säg mig genast, huru mycket jag skall betala. Gäckad i alla sina försök att åter få mig in i huset, hade min afskydde vård intet annat att göra än svara på min fråga. — Fyra litres hafre, muttrade han, ett halft pund hö, frukost, vin, kaffe — han lade med ett elakt grin ett visst eftertryck på detta ord — sju francs, fdmtio centimer. Mitt sto hade på ett eller annat sätt blifvit förspändt, och nu skulle jag blott framtaga min börs för att betala. Mina händer voro kalla, mitt hufvud oredigt och min syn dimmig; och deraf hände sig att då jag tog fram min portmonnå och höll på att botala räkningen, vändes portmonnäen uppochned, och några guldmynt föllo ur. — Guld! utropade gossen som hjelpt mig att spänna för hästen, talande liksom af en oemotståndlig impuls. Värden tog ett plötsligt steg framåt men hejdade sig genas. — Folk behöfva mycket guld, då de göra lustresor, yttrade han. Jag kände att jag blef sämre. Jag kunde ej plocka upp guldmynten der de lågo på marken. Jag föll på knäna och böjdd mitt hufvud