Göteborgsposten – 18 september 1862, sida 2

skurkaktiga utseendet anbud. Han gick före mig uppför trappan som ledde till det inre af byggnaden. Det rum i hvilket jag, sedan jag passerat förstugan, inträdde, var af det slag, som ej se gladare ut tillfölje af ett öfvermått af ljus, utan tvärtom ännu dystrare. Det finnes understundom en dylik egenhet i det inströmmande dagsljuset, och jag hade förr än vid detta tillfälle sett rum i arbetshus och skolrum, hvilka icke blott icke blifvit gladare af ett öfverflödigt inströmmande gråaktigt kallt dagsljus, utan tvärtom ännu dystrare. Detta rum var ett af dem hvilka på en fuktig dag synas åtskilliga grader ljusare än luften utomhus. Det föreföll äfven att vara större än hela den öfriga varlden. Men huru stort det ån var, syntes dock genom tvenne glasdörrar ett annat rum af lika ansenliga dimensioner. Det var ej fyrkantigt, ej heller aflängt. utan smalare mot ena ändan än emot den andra, ett fenomen, som alltid gör ett hogeligen obehagligt intryck. Bilarden som stod i midten af rummet tycktes vara en helt obetydlig möbel, oaktadt den var af vanlig storlek; och hvad betraffar de andra borden som sparsamt blifvit placerade här och der i rummet, på det att gasterna skulle kunna taga plats derbredvid, syntes de nästan försvinna till intet i det ofantligt stora rummet. Ett skänkvord, en ställ ing med biljardkoar, ett markör