Göteborgsposten – 17 september 1862, sida 2

urer och öppna affarsförbindelser. Min van hade vedt mig åtaga mig denna befattning, emedan van sjelf var engelsman och hade mera fortronde till mig såsom landsman än till en främing. Han visste äfven, att då jag varit halfva nitt lif i skola i Frankrike, skulle min kännelom om språket och landets seder vara fullt tilläcklig för ändamålet. Jag antog min väns förslag och inträdde ned all energi på min nya lefnadsbana. Understundom reste jag från stad till stad på jernväg ller med andra publika fortskaffningsmedel. Ofta nåste jag dock — och detta tyckte jag mest om — resa med fortskaffningsmedel som voro nera beqväma för att passera de bivägar jag nåste färdas på. Jag hade derföre köpt mig get åkdon och egen häst. Vagnen bestod af ett slags phaeton utan kuskbock med en sufflet öfver och med tillräckligt rum baktill, för att ler kunna transportera de profver jag hade med mig. Min häst var ett utmärkt godt djur och hade kostat två tusen francs, ett pris, som ehuru ansenligt dock ej var för högt. (Forts.)