Göteborgsposten – 17 september 1862, sida 1

Kosmopolitisk Revy. Fransmännens kejsare har hållit ett statsrådsmöte d. 2 dennes. Hela verlden har varit nyfiken att erfara hvad som i denna märkliga konselj blifvit beslutadt. Ty att den var märklig, att den skulle blifva märklig, det visste hela verlden förut, derom voro de bäst underrättade på förhand bättre och säkrare underrättade, än någonsin. Det var Italiens öde, som der skulle afgöras, derom var hela verlden öfvertygad, men på hvad sätt skulle det blifva afgjordt, i hvad riktning? detta var frågan. Och den 3 sept. kom, och den 4 kom och den 5, och vi skrifva i dag den 17, och hvad vet Åhela verlden nu derom? Enligt några har man beslutat, att allt skulle — tillsvidare bli vid det gamla. Enligt andra har den italienska frågan — alldeles icke förekommit i denna märkliga konselj. De, som äro i tillfälle att känna detaljerna af hvad som försiggår inom det franska statsrådets fyra väggar och slutna dörrar, försäkra till och med, att der vid det ifrågavarande tillfället icke alls varit taladt poltik i allmänhet, utan att kejsaren denna gång blott velat höra sina ministrars upplysta tankar rörande ett nytt — peruanskt gödningsämne, föreslaget till användande i det franska jordbruket. Det sista är onekligen i hög grad sannolikt. För det första af den aprioristiska grund, att kejsar Napoleon d. 3:dje särdeles älskar just detta slags öfverraskningar; man sitter i spänd oro, hela Europa är bekyttadt, den franska opinionen är nervös, det är en affär, som för ögonblicket låter tala om sig i norr och söder, öster och vester, det är fara i drojsmål, något måste göras, allas blickar vända sig åt Tuilerierna, kejsaren kallar ändtligen sitt statsråd samman, umman är slagon, tyst som muren! ...Ja, mina Herrar! — börjar då H. M:t — jag behöfver ett godt och upplyst råd, frågan är den: man begar af regeringen 500 francs till ett hästlöpmngspris — För det andra ligger sannolikheten här deri, att vi omöjligt hittills kunnat opptäcka något resultat för Italien af den märkliga statsrådssessionen, om ej möjligen sist i guanoväg. Sedan 14 dagar slåss man i hvarje vrå af den ———A