Fran Utlandet. Förhällandena uti Itahen träda for dagen tillbaka för de vigtiga underrattelserna från Amerika, hvilka omtormäla att nordarmeen blitvit af sydtrupperna i grund slagen och måst retirera öfver Potomac samt ställa sig bakom de förskansningar, hvilka blifvit uppkastade omkring Washington. Bekräftar sig denna underrättelse, kan man med skäl hafva av vänta sig ett snart slut på kriget. Detta har derigenom ställts på samma ståndpunkt som det var i början, och Sydstaterna ha sålunda visat sig nog mäktiga att forsvara sitt omräråde och ullbakasta en inkräktande fiende. Såsom bekant, förklarade sig Englands regering för någon tid sedan ej kunna erkänna Sydförbundet, emedan detsamma ej visat sig ullräckligt starkt. Nu har det uppfyllt detta vilkor, och vi kunna således vänta oss ett snart erkännande at England. Hvad har Norden vunnit på sitt krig? Skulder och en dyrköpt erfarenhet, hvilken Amerikas vänner Önska att den måtte taga ad notam. Sannolikt skola sydtrupperna hålla qvar sin ställning vid Potomac, hvarifrån de i hvarje ögonblick hota Nordstaternas hufvudstad Washington. Nu ar tiden inne för Europas bemedling, och må vi hoppas att den ej skall uteblifva, på det entagonisterna i den stora republiken kunna få förevänning att öfverlägga om fred, För dagen intet anmärkningsvärdt nytt från Italien. Tvenne officiela aktstycken från Pallavicini, ew öppet och ett annat hemligt, töreligga oss nu i sin helhet, liksom den at Garibaldis officerare offentliggjorda förklaringen, men då de icke lagga någonting vigtigare till hvad som förut blitvit bekant, behöfva vi icke införa dem i sin helhet. Uppgifterna om Garibaldis helsotillstånd variera, och man börjar nu tro, att genera lens fowsår möjligen skall göra en amputation nödig, isynnerhet som man icke lar kunna! så reda på kulan. Inflammationen har dertöre älven i stor grad ökats och försvårar så lunda smärtan. Deltagandet för den sängne tuhetshjelten är alltjenn i tilltagande, ej alle: nast inom Italien, utan äfven otver hela Eu: ropa, och denna stora opinionsyttring säger atven redan ha gjort sitt vederbörliga intryck på den italienska regeringen. Victor Emanu el fortgår itrigt i sina bemödanden att stäm. ma ministrarne för försonliga åtgärder moi Garibaldi, och utsigten till amnesti för allt deltagarne i den garibaldiska rörelsen ljus nar. Början dertill har äfven gjorts, idet re. geringen ullkännagisvit, att de tillfångatagne garibaldister, som ännu icke uppnått sitt ader tonde år, skola återlemnas till sina familje och hemsändas.