Göteborgsposten – 16 september 1862, sida 2

es skänkt, detsamma är förfärdigadt i Stockolm och kostar 1,500 rdr rmt. Kyrkan är såsom nämndt byggd af röd egel i ädel götisk stil. Tornet är en riktig rydnad, men saknar ännu det öfliga uret, vilket dock Trollhättans innevånare troligen ned första komma att anskaffa. Man skulle nåbända dock kunna mot kyrkan anmärka ett al stort öfverflöd på grannlåter, som något sedtrycker dess stora karakter. Kyrkans inre ix vackert och rent. Mig föreföll det likväl sakna ett nödigt perspektiv, hvarigenom woret träder för mycket fram och alldeles hortskymmer förskeppet. I fonden af koret innes ett skrank, bakom hvilket presten har om sakristia. Taket, stolarne och läktaren äro målade i ek. — Kyrkau är försedd med värmipparat, den första som i någon svensk landt kyrka förefunnits. Öfverste Erieson har för sin enskilda person skänkt kyrkan den frikostiga gåfvan af 2,000 rdr rmt. Redan forut hade han utlofvat gåtvan såsom grundfond till uppbyggandet at en kyrka, men då bolaget åtog sig detta, benotdes ej penningarne, hvilka dock nu åter deponerats i kyrkans kassa och blitva gagnehga bl. a för kyrkogårdens planering och plantering. Ni torde tillåta mig till slut med några ord nämna, huru varmt männen, unga och samla, i Trollhattan uppfattat den stora tanken af ett frivilligt nationalforsvar. Trollnättan utgör genom sin skarpskyttekår ett mönster som jag skulle vilja tramhålla för nvarie landttor-amling och hvilket utan tvilvel skall komma att utöfva ej ringa inflytande på de närgränsande socknarne, liksom det kommer mången stad, särskildt den närmaste, på skam. Kåren i detta lilla samhälle består at 60 å 70 man, af hvilka flertalet naturligtvis år arbetare. Den bär samma uniform, som Göteborgs kår. Densamma eger ännu icke någon egen musikkår, men en god qvar ett bar den dock bildat. Genom optimistiskt väntadt understod at personer, hvilka ega fabriker på stället och hvilkas arbetare äro medlemmar af kåren, hoppas man kunna upprätta en liten musikkår samt anskaffa gevär med mera åt fattiga medlemmar, som genom alt ställa sina personer i kårens tjenst göra hvad de kunna för idens befrämjande. Beror nu af ställets gynnare, om kåren skall få sin önskade och rätta utveckling. Trollhättans damer lära ha påtänkt anskaffa åt kåren en tana — skulle jag ha oriktigt uppfattat uttrycken, så vill jag utbyta ordet lära mot böra. Trollhatte kanalbolag har för sin del med van lig frikostighet skyndat att bispringa kåren, genom att gifva densamma ett understod af 500 rdr rmt, hvilket är både välkommet och behöfligt. Det utgör i det hela en glädjande anblick för den besökande, att se, med hvilken styrka och energi detta lilla samhälle sträfvar framåt, för att å sin sida utgora en länk i den stora utvecklingskedja, som vårt älskade fosterland i sin frediiga idrott bar bildat. Ju mera de olika delarne arbeta hvar sig, med desto mera skal kan det stora hela väntas en gång framstå såsom något aktningsbjudande och respektabelt. Att Trollhätte samhälle visat sig rätt uppskatta denna sin pligt, har det redan ådagalagt, och jag eger all anledning ro att det med samma energi och lit skall fortfarande ådagalägga, att det eger både god vilja, intelligens och styrka. Eder