Göteborgsposten – 16 september 1862, sida 2

att man skulle vilja erbjuda oss ett oeldadt rum. Följaktligen är det nu klokast att se sig om, och då vi funnit det varmaste rummet gå direkte dit in. Det varmaste rummet var utan tvifvel det hvarifrån ljusskenet strömmade rödast och klarast och från hvilket ljudet af röster, inbegripna i något slags samtal, utträngde. Sedan kapten Jorgan tagit noga reda på belägenheten af detta rum, yttrade han blott till sin unge vän de tvenne orden: Följ mig! och var inom hus, innan Kung Arthurs vapen hade observerat att en främling beträdt dess tröskel! — Till ordningen! till ordningen! utropade åtskilliga röster, då kaptenen med hatten under armen stod inom dörren som han nyss öppnat. — Mina herrar, yttrade kaptenen i det han tog ett par steg framåt, jag är mycket glad öfver det tillfälle J erbjuden mig att tilltala er; men jag vill ej uppehålla er med några långa tal. Jag har den äran att vara kusin till er på onkel Sams sida; denne min unge vän är en ännu närmare slägting till er på Devonshiresidan; vi äro båda nära nog uttröttade och behöfva mycket väl en aftonmåltid. Jag tackar er för er välkomst och är stolt öfver att få skaka er hand, min herre. Jag hoppas att ni mår väl.