Göteborgsposten – 16 september 1862, sida 2

12cc?WödqkRccxHa;1T —— — —— —— —— antänd i djupet af kaptenens hatt, korrigerade den, då de förlorat rätta kosan, så visste de likväl rätt ofta icke hvar de voro hemma. Vid sådana tillfällen förvillade de sig på hedens eländiga mark och återkommo ofta till en punkt på vägen som de redan förut passerat, så att de hade att gå betydliga vägsträckor omigen. Men den unge fiskaren var ej den som lätt gaf efter, och kaptenen skulle ej kunnat förbluffas af något, hvad helst det vara månde. Följaktligen blefvo de blott något försenade på sin väg till Lanrean och ankommo ganska riktigt till denna lilla plats klockan nio på aftonen. Vid denna tid hade dock kaptenens hatt sjunkit ned öfver hans öron och bvilade ytterst på dess spetsar; men han höll ännu bänderna i sina fickor och visade intet annat tecken till att vara medtagen. Slutligen hade de nära nog gått rakt emot ett litet hus med upplysta fönster för hvilka hängde röda gardiner, innan de visste att de i detta hus råkat på ett litet hotell, benämndt Kung Arthurs vapen. De kunde nätt och jemt på andra sidan af den smala gatan genom dimman se andra låga stenbyggnader, hvilka voro dess uthus och stall; och någonstädes öfver deras hufvuden hördes den osynliga värdshusskylten svängas af den vredgade vinden. — Vänta nu litet grand, sade kaptenen. Det kunde hända, att huset vore upptaget eller