Göteborgsposten – 13 september 1862, sida 2

Rättegångsoch Polissaker. i Poliskammaren. En bonddräng eller, för att begagna den häfdvunna titeln, en hemmason vid namn Ölof Larsson trån gården Backa i Frölunda socken tillställde i tisdags afton ett stort tumult på Lorensberg. Han kom vid 6-tiden på aftonen ut till karusellplatsen, något drucken och mycket vildsint, samt borjade genast sitt marknadsnoje med att tillställa åtskilligt krångel. Hvem helst han råkade på, oqvädades och förolämpades af honom. Han begaf sig slutlign in i danspaviljongen, der han begarde och erhöll öl, hvilket han dock ej ville betala. Han tillställde derefter ånyo oväsende, slog omkull ett bord med ölbuteljer och glas samt foll sjelf derofver, dervid stötande sig i ansigtet så att blodet rann. Denna äderlätning var dock för obetydlig för att lugna honom; tvärtom okades hans raseri, så att han bland annat fattade en tom butelj och slungade denne i ryvgen på en ung i dörren till paviljongen stående gesäll, med sådan kraft att denne föll framstupa och rakt i armarne på ett par poliskonstaplar, som inträdde för att taga reda på den ursinnige besten. Poliskonstaplarne bådo Olof Larsson, först med godo, gå sin väg; men då detta ej medtörde verkan, måste de leda ut honom. Som karlen ej var värre drucken än att han kunde reda sig, släppte konstaplarne honom, sedan de fört honom ett stycke från paviljongen. Den ene af dem, konstapeln n:o 42 Hansson, bade just ånyo påbegynt en vänlig förmaning till bonddrängen att beskedligt gå sin väg, dåhemmasonens högra knytnåfve, hvilken i samma ögonblick blifvit lössläppt, plötsligt satte punkt för hans tal. Intet annat val fanns nu, än att söka föra mannen till poliskammaren, af hvars särskilda vård ban gjort sig mer än väl tortjent. Men detta var ej så lätt. För det första var Olof Larsson sjelf alldeles vild och för det andra visade en skock beskänkta bönder, hvilken oupphörligt ökades, allt större lust att befria honom. Man fick honom dock så småningom närmare staden och slutligen kom en husarpatrull den hårdt ansatta polisen till hjelp. Hela vägen och ända i polisvakte: var Olof Larsson lika ursinnig. Vid polisförhöret i förgår afhördes åtskilliga personer hvilkas berättelser alla bekräftade ofvanstäen