Göteborgsposten – 13 september 1862, sida 1

— Nå, hvad är det då? sporde kaptenen i mera tröstande ton. — Den unge fiskaren sökte dystert att vinna nog herravälde öfver sig sjelf för att berätta kaptenen hvad det var fråga om och började sålunda : — Vi skulle ha gift oss om måndag åtta dagar ... — Skulle ha gift er? afbröt kapten Jorgan. Och skola väl så också, eller hur? Unge Raybrock skakade på hufvudet och pekade med fingret på orden: vår faders fem kundra pund på det hemlighetsfulla papperet. — Gå på, sade kaptenea. Fem hundra pund? An vidare? — Denna penningsumma, började den unge fiskaren mycket allvarligt sin förklaring, medan kaptenen lika allvarligt betraktade honom, var allt hvad min aflidne fader egde. Då han dog var han ej skyldig någon menniska mera än han lemnade medel att betala, och hade blott varit i stånd att inbespara dessa 500 pund. — Femhundra pund, upprepade kaptenen. Jaså, än vidare då? — Flera år förut hade han uttryckligt lagt dessa penningar åsido, för att de med säkerhet skulle komma min moder till godo. — Nåväl? — Han hade en gång varit nära att förlora