Göteborgsposten – 11 september 1862, sida 2

bruna händer, för att inse kaptenens yrke. Hvar. emot mr Pettifer — en man med ett visst väl födt utseende, med krusiga polisonger och omsorgsfullt sjömanslik i kläder och allt dertill hö. rande — vid kapten Jorgans sida ej mera lik. nade en sjöman än han liknade en sjöorm. De båda männen klättrade högre upp i byn hvilken hade de mest godtyckliga krokar ocl vändningar, så att skoflickarens hus t. ex. låg alldeles tvärs för trappan, hvarföre man för at hålla rätt kurs egentligen bort gå tvärs igenom han: hus, och honom sjelf med, der han satt vid sit arbete emellan två små fönster, med det ena öga mikroskopiskt fastadt på denna del af Devon shire och det andra teleskopiskt på öppna hafvet Kaptenen och hans följeslagare stannade ej i si klättring förrän de hunnit fram till ett nätt lite hus, på hvilket orden mrs Raybrock och Postkonto: voro målade. Framför buset rann en liten bäck med sorlande vatten, hvilken man kunde öfvergpå en liten träbrygga. — Här är verkligen namnet, yttrade kap ten Jorgan. Ni kan följa med in ifall ni beha gar, Tom. Kaptenen öppnade dörren och trädde in en underlig liten bod omkring sex fot hög, me en stor mängd bjelkar och tvärslåar i taket, sam utom det förnämsta fönstret utåt stentrappan försedt med ett litet fönster med en enda glasruta