en verldsmedborgare och en sammansättning af de slesta af de bästa egenskaper från de slesta af verldens bästa länder. Att för kapten Jorgan i sin långa rock och blå byxor sitta någonstädes utan attsamtala med en hvar som befann sig inom hörbåll, var en ren omöjlighet. Och derföre började kapten Jorgan att tala med fiskrarne och göra dem kloka spörjsmål angående iskeriet och tidvattnet och hafsströmningarne och bränningen der ute vid udden och landmärkena, då man löpte in i hamnen och andra nautiska frågor. Bland de karlar, som utbytte idcer med kaptenen, fanns en ung man, som serdeles slog an på honom — en ung siskare om två eller tre och tjugo år, klädd i sitt yrkes grofva sjödrägt med brunt ansigte, mörkt knollrigt hår och klara blygsamma ögon under sin sydvest, samt med ett frimodigt, men enkelt och blygsamt sätt, som kaptenen fann ovanligt intagande. — Jag skulle vilja hålla tusen dollars, tänkte kaptenen vid sig sjelf, att hans far var en hederlig karl. — Skall ni gifta er snart? frågade han högt, sedan han något samtalat med sin nya bekantskap. — Icke ännu. — Således framdeles? fortfor kaptenen. — Jag hoppas det.