Göteborgsposten – 9 september 1862, sida 2

de roga boter, hvarmed innevänarne skola belaggas för sin uppstudsighet? — Vid blotta tanken på att gå i krig blef den token förskräckt . — Intet underligt i det, sade Amis, man är rädd om sitt skinn. — Han lockades likväl af utsigten att för egen räkning kunna utpressa något och åtog sig derföre uppdraget. — Det är sannt, bekräftade Amis med eftertryck, det är fullkomligt sannt. Och dessutom räknade jag på att öboarne ej skulle våga att göra motstånd. — Nåväl, Amis beväpnar sig med en stor sabel, stiger ombord på amiralslupen och hissar segel; den öfriga flottan följer efter med trupper och några kanoner: man beger sig i väg till Patta. Innevånarne stå samlade på kusten, göra min af att bjuda Amis och hans folk spetsen samt afskjuta fem eller sex gevärskott; men då de se att debarkeringen verkligen försiggår taga de till fötterna. Lugnad af denna hastiga flykt och sjelf alltför mycket pultron, för att betvifla andras feghet, eller frukta att någon snara utlägges, störtar Amis först af alla i land i det ban med mycket mod riktar sabelhugg åt höger och venster — allt i luften, förstås. — Nå, men betänk då, inföll Amis, att