Göteborgsposten – 9 september 1862, sida 1

höna lika dyrt som om ni köpt en oxe och derefter gewensamt med hela den öfriga bazaren utskratta er. Sålunda talade med mycken klokhet vår vän Amis, och jag har intill denna stund icke lyckats utfundera, hvad man möjligen skulle kunna invända emot ett dylikt räsonnemang. IV. Bergström afbröt sig ett ögonblick för att hemta andan och ånyo tända sin cigarr. Sedan detta var gjordt återtog han: — Det skulle måhända här vara på sin plats att beskrifva sultanens palats. Detta var en stor, hvitrappad byggnad i tvenne våningar, temligen lik en kasern och genombruten af omkring ett dussin fönster, af hvilka några voro förgallrade. Dessa tillhörde seraljen: Under hela tiden vi lågo för ankar vid kusten visade sultans qvinnor sig oupphörligt i fönsterna och betraktade skeppet genom ett par kikare. Våra kadetter tycktes isynnerhet hafva funnit nåd inför dessa damer, hvilka ofta skickade dem korgar med bakverk och oranger. Sultan var en mycket godlynt man och ansåg det icke nödigt att fatta humör för så litet,