Göteborgsposten – 8 september 1862, sida 2

e. Vv I, SOU INL 1ul OTMA Väru Uv TLA, e för framtiden, gå nu att af hela vårt hjerta förena ss i de äldres adress, såväl i den landsflyktiga ungomens namn som i de ungas, hvilka i denna stund ämpa på fädernejorden. Låtom oss vara eniga, bröder! Händelserna fortskrida hastigt; hvad historien forlom utvecklade genom ett hallft sekels arbete kan nu örsiagå på ett halft år. Monarkernas och privilegiertas sak har i Europa nödgast vika för folkens och sihetens. Vi äro förvissade att edert förenade och idderliga folk, icke längre kunnande tåla oförrätter af len despot, som ständigt är edert fäderneslands fiende, kall i följd af ihärdigheten i edra ädla bemödanden snart resa sig för att återtaga och befria detta Finland, om på ett så bedrägligt sätt frånröfvades det. Vårt ål är enahanda. Varen öfvertygade att vårt folk, som dan sekler har inlagt så mycken förtjenst om friheten, som ännu helt nyss har förvånat Europa genom sitt hjeltemodiga motstånd — att detta folk slutligen skall esa sig såsom en man och skaka af sig förtryckets skymfliga ok, som blifvit det pålagdt af det mongoliska barbariet i förening med det usla tyska förtrycket. Ungdomen, som förtröstar på sina egna krafter, som energiskt tjenar frihetens sak, bör likaledes förtrösta på framtiden, ty, som er store nationele skald säger: Verlden hör den frie mannen till Låtom oss således vara eniga, bröder, med friheten till lösen, med samma fältrop mot vår fiende czaren och hans vikarier, hvilka förtrycka lika väl det arma ryska folket som oss. Öfver det långa materiela afståndet oss emellan räcka vi eder händerna, bröder, och bedja eder hjerligt mottaga uttrycken af vår Helsning och broderskap. Paris den 1 Augusti 1862. Drottning Desiderias lazarett. Som läsaren torde minnas, skänktes straxt efter enkedrottning Desiderias död ett större antal aktier i det kort förut upplösta matlagningssällskapet i Stockholm (ångköket) till en grundfond för ett lazarett till minne af enkedrottning Desideria. Då emellertid värdet af aktierna var ringa och ej några andra gåfvor influtit, så hafva komiterade nu beslutat, att dessa bidrag skola under loppet af nästk. Oktober återlemnas till gifvarne, hvarom icke, komma de att öfverlemnas till Diakonissanstalten för fattiga sjuka i hufvudstaden. — — pu — —— Nya Nerudor. Till Stockholm hafva ankommit tvenne violinvirtuoser, syskonen Sophi och Friederich Raczek, den förra 17 och den senare 19 är gammal, hvilka i utlandets tidningar äro berömda på det mest ampla sätt. De skulle i fredags gifva sin första konsert, dervid de skulle ackompagneras af en hel orkester under direktör Schnötzingers anförande. Om ostberedning och ostförsäljning. En insändare tramstallde nyligen i Mariestads Veckoblad till besvarande frågan: ,Hvarföre köpes utländsk ost, under det de svenska ostfabrikanterna hafva sin vara liggande osåld? — Denna fråga har nu grefve A. Hamilton på Blomberg besvarat på foljande sätt: Det ser visserligen ut, som om det vore bara oginhet af herrar bandlande att på detta sätt gå öfver ån efter vatten; men ser man noga på saken, skall man finna att de hafva ganska goda skäl för sitt förfarande. En handlande som fluner att det tinnes tillialle inom landet att sälja ost, ser sig om hvar han skall kunna köpa sitt behot. Han hör att ost skall finnas på flere större herregårdar och önskar att så köpa den. För att utföra detta behöfver han törst med mycken möda skaffa sig vederborande possessionaters adresser och korrespondera med dem. Sannolikt skola de uppgitva de mest olika priser och beskritva sin vara på olika sätt. Han finner snart att han icke har någon annan utväg än att resa om kring till alla de uUragavarande egendomarne, der han etter mycket besvär och obebag på hvarje ställe kanske kan upjgöra köp af några mindre partier ost. Han tår så till sig denna ost och skall afyttra den i mindre partier. Här bar ban åter samma svårigheter: osten är at olika beskaffenhet från hvarje ställe, och hur god den än må vara, kunna koparne ej bestamma sig sor aflaren innan de bvar tor sig smakat på och accorderat om priset för de olika ostsorterna, alit till stort besvär och förtret Å omse sidor. — Eu oce ann n hökare har sina vissa kunder bland ostproducenterna hos hvilka han förser sig med s ti ostbehot och dem emellan går afttären b. qvämt nog; men för den större handeln inom landet mota ovilkorligen de bär omtalade svårigheterna. Hur enkelt bedritves deremot icke en sådan attär med utlandet. En gros-handlare i Stockholm skritver till ett handelshus i Holland att skicka honom ett parti kumminost, Edamerost eller någon annan valkand ostsort. och med första sartygslågenhet kan han hafva dessa varor och behofver icke mera tänka o att smaka på varan, än om han kopt råg, hvete eller bränvin. IIvar menniska vet hur Holländsk skumost, Edamerost eller Schweitserost smakar och er ut. Lika enkelt är det tor grossbandlanden att vill minuthandlande sälja dessa ostsorter och för denne att köpa dem. En minuthandlande i en småstad skrifver blott och begär ett visst parti af vissa ostsorter och saken expedieras utan att någondera behofver lemna sitt skrifbord. Jag tror således att hela orsaken till det öfverklagade förhållandet ligger deruti, att vi icke här tillverka likartade ostsorter på stora landsträckor. Hushållningssällskapet i Skaraborgs län har tagit ett steg i den rätta riktningen för afhjelpande af detta, då den låtit en person undervisas 1 beredning a! Holländsk kumminost för att sedan kunna inom provinsen utlära denna. Så snart man hunnit pröfva verkningen bärat blir det skäl att tänka på vidta. gandet af åtgärder för att åstadkomma en mera lik artad bereduing äfven af sötmjolksost. Det vore vä om dlere ville egna sin uppmärksamhet åt detta äm: ne och söka upplysa om bästa sättet för athjelpand af det onda. De större ostsabrikanterna tror jag icke i allmänhet hatva att klaga öfver brist på at sättning, men detta gäller i synnerhet den stor: ma-sau som ej lyckats få sin ost i ropet och i syn nerhet gäller det pro ucenterne af skumost. Ny predikosamling. Vid Lunds stift presterskaps sammankomst d. 28 sistl. Augu sti weddelade biskop Thomander, att han äm An 22. A Höjfvanaat af AN Froåno yure