te svälta ihjel, då den så plötsligt utan ringaste ege! forvällande blifver beröfvad möjligheten af sin dagliga bergning? Vi anse det vara högst maktpåliggan, de att — hvad redan längesedan egt rum i England och Frankrike — den offentliga välviljan träder emellan, och med undsättningsmedel afbåjer den nunumera så hotande utsigten. Vi anse dessutom att, inom de orter, der den största nöden synes komma att stå för dörren, man bör föranstalta om utlysande af sockenstämmor, för erhållandet af fullständiga upplysningar om den hotande vådan, och sedan aflemna essa upplysningar till konungens befallningshafvande i länet, för att genom dess försorg hos regeringen anhålla om det understöd, som tör den nu så talrika arbetslösa väfnadspersovalen blifver i högsta grad behöfligt. Understödet torde endast böra utgå i spanmal. Ganska sällan bar för de väfnadsidkande rovinserna af det a län någon undsättning kommit i fråga, och skulle icke heller nu blifvit behöflig, om möjlighet förefunnes att mot rimligt pris anskatfa det raämne, som vidare skall bearbetas och torädlas. Men då nu icke så är fallet, har nöden ingen lag. Också anse vi den nu så hotade väf. nadspersonalen hafva fullt ut lika stor anledning att komma i det allmännas åtanka, som hvilken annan orts som helst; ty inom Sveriges landamären finnes det säkert knappast något hushåll, som ej i mer eller mindre män fått räkna sig till godo de jemforelsevis så billiga priser, hvartill alla vestgo atyger kunnat tillverkas och försäljas; beroende naturligtvis på den flit, uthallighet och sparsamhet, som alltid utmärkt den så idoga arbetspersonalen. Det kan visserligen Läremot anmärkas, att det är tids nog att fästa uppmärksamheten vid det betänkliga här framställda förhållandet, då bomullsgarnet ätven i Sveiige stigit 36 pence ((.; något som ännu icke inträffat. Men ehvad garnet stiger så högt i pris eller icke. står nöden hkafullt tör dörren, då något garn ej mera tinues att väfva, utom endast i högst obetydliga partier, och något särdeles parti ej ar att förvänta förrän nästa år; ehvad utgång det amerikanska kriget än må taga. Nod och tortitighet äro att förvänta och hatva redan i betänklig män inträdt, hvilket, enligt vårt sätt att se saken, ej annorlunda än genom eti allmännare bispringande åt de nodställda kan komma att någorlunda athjelpas. Det tyska operasällskapet debuterade i tisdags i Norrköping med Nattlägret i Granada och tillvann sig dervid, enl. Norrköpings Tidningar, allmänhetens stora sympauer. Ur bemalde tidmngars bedömande må antoras: Det var hr Otto som spelade jägaren (inom parenthes må nämnas, att, tilltolje at den oegentliga kostymeringen, ett potpouri al litet häriftrån och litet derifrån, samt genom obekantskap med operan, publiken anda ul: operans slut tog en tysk riddare för jägaren), och vi gjorde här bekantskap med en dramatisk sångare, en pråkug baryton, som skulle kunna med bifall uppträda på hvilken scen som helst. Han sjöng Sitt. rosten anstrangande, långa parti med otorminskadt Hit och kratt intill sista noten och sjöng sig genast in I publikens aktning, som vi tyckte oss foram ma. Mamsell Doll (Gabrielle) bar ej någon hvad man kallar stor röst, men den är jJemn och fyllig, och hon sjunger med godt toredrag och ren stämning samt följdes hela altonen af publikens goda tycke. Herr Hamp: (Gomez) är en tenor, förtrafllig i sitt slag, ingen Strandborg--tenor, Jjuf och smältande, utan en, hvars egentliga karakter ar styrka och outtröttlighet och kan-la at aut aldrig behofva svika. Alla tre sjorgo som det an-tar konstbildade sångare. De tre herdarne bil dade afven en duglig -åugartrio, som torträll ligt fyllde sin plats uti qvintetten i forsta ak ten. Korerna utiördes med god stami:ördel ning och precision, och bland tuntimmerspersonalen tyckte vi oss hora ew par vackra altröster. Orkestern tycktes vara under goa ledning och gjorde sin sak med god effekt fo: det hela. VI tå för ingen del sorgata mel! Griegels och hr Beyerles med grace och stor konstnärlighet utforda dansnummer?. Riksdag-mannaval. Kongsbacka har beslutat förena sig med Falkenberg om borgmå stren A. M. Lundberg. Adress fran den polska ungdomen till den svenska. I de polska tidningar, som utgifvas i Paris, läser man under ofvanstående rubrik en adress, hvilken Aftonbladet meddelar i sin helhet. Den-amma andas lflig värma och vänskapliga känslor for vårt land, samt är dikterad at Pultavafestens firande här i landet, hvilken dock orätt tillägges en viss utmanande karakter. Det heter i denna adress bland annat: Bröder! Såsom man kunde vänta af en patriotisk och entusiaetisk ungdom, hafven j varit de första, som i Skandinavien höjt fanan för den broderliga föreningen mellan beslägtade folk, hafven j varit de förste som trädt in på vädjobanan till en oaflåtlig kamp mot tyranniet Lika er i ålder och lifvade af samma anda, men mindre lyckliga än j, hafva vi icke i vårt fädernesland någon enda vrå, som är fri från fiendens förtryck. Edert folk har emellertid inbjudit alla deaf Ry land förtryckta folken att deltaga i den 9 juli för sin slagting, han likväl fann sig nödsakac