Göteborgsposten – 8 september 1862, sida 1

tolken; är det du Yousseff! jag trodde ej att jag så snart skulle få se dig i Zanzibar. — Icke heller hoppades jag att få träffa dig här. Hur kommer det sig, att du ännu icke på Imanens befallning blifvit hangd? — Det har icke varit Allahs vilja, svarade Amis, som var fatalist. Jag har efter din afresa blott fått smaka piskan, och icke heller detta händer mig så särdeles ofta. Det är mer än ett år sedan sultan sist var så onådig. — Jag förstår; du samlar i sparbössan, för att sedan få allt på en gång. — Herr Amis-ben-Amis, sade nu kapten på korvetten, var god och frambar mina ödmjuka helsningar till Iman och säg honom ... — Förlåt, afbröt Amis, min herre har ingen rättighet till Imanstiteln. Om ni kallar honom så, skall både ni och ert folk bli mycket illa emottagna i Zanzibar. — Jaså, din herre är således ej Imanen af Mascate? — Förstå mig rätt, återtog Amis. Min herre är sultan och skulle äfven varit Iman, hade han ej händelsevis haft en liten forklaring med sin onkel, en värdig man och aktningsvärd för sin ålder, men af mycket dålig karakter, såsom ni straxt skall inse. Denne onkel envisades nemligen att icke vilja afstå från regeringen, så att ehuru Sid, min herre, hyste den djupaste aktning