na fortsätta denna baksluga politik 1 Italien, utan att det kommer till en öppen brytning? Garibaldis djerfva företag har strandat mot de kongl. truppernas trohet och förebyggt en omedelbar sammanstötning mellan italienare och fransmän. Men itahenska regeringen, som, för att behaga Napoleon, förföljt Garibaldi och tagit honom till fånga, kan dock ej bestämma för sig något annat mål, än den aktade hjeltens. Om fransmännen icke snart aflägsna sig från Rom elier bestämma on viss tid, inom hvars utgång de skola utrymma Rom, så är det slut med Ratazzi och hans statskonst. Kedan i denna månad sammanträder åter det italienska parlamentet, hvilket högtidligt förklarat Rom såsom Italiens hufvudstad, och dess första fråga skall vara: hvad har Ratazzi uträttat i den romerska frågan? Ratazzi är redan ogynnsamt sedd för sitt beroende af Paris, och om han ej kan lemna något gynnsamt besked, skall en annan träda i hans ställe, kanske, om hans ogonsjukdom annars tillåter det, Ricasoli, som i den saken förklarat sig ense med Garibaldi. Då skall slutligen Italien i sin förtviflan bryta löst mot alla faror, och hvem vet, om Garibaldis plan, att begagna den nuvarande stämningen inom franska nationen, för att befria Italien och Frankrike från tyrannen, som han sade, vore så alldeles omöjlig? Emellertid kan Napoleon III ännu icke besluta sig för att uppgifva Rom. Hans egen minister Billault har visserligen inom senaten och lagstiftande kåren förklarat, att occupationen af Rom står i strid med den af Frankrike erkända non-interventionsprincipen, att den endåst är en öfvergående nödvändighet och redan för kostnadernas skull icke kan i längden fortsättas. Men detta är ord, Napoleon fasthåller vid Rom såsom den stödjepunkt, hvarifrån han kan lyfta det eniga Itahen ur sina hakar. Han kan äfven, så länge han håller Rom besatt, inge Pius och Victor Emanuel — ultramontana och liberala — hopp och fruktan, och betrakta sig såsom Europas skiljedomare. Han skall dessutom derigenom hvarken stöta sig med det högre presterskapet i Frankrike eller med kejsarinnan Eugenie. Men afgörandet kan ej uppskjutas till obestämd tid, ett val måste göras mellan Persigny, Fould, Thouvenel, Benedetti på ena sidan, Walewski, Lagueronniöre, Randon, Goyon, utan att nämna de högt uppsatta damerna, och kanske skall Garibaldis misslyckade företag hafva gitvit en stöt framåt till romerska frågans lösning. I atseende på Garibaldi sjelf, den svårt sårade, till kropp och själ febersjuke mannen, kan under tiden hans lösen: Rom eller Döden! gå i fullbordan. Historien skall om honom säga, att han ej var någon statsman, att han saknade en högre bildning, men äfven att han var en tapper värja och en ärlig själ, som redligt och uppoffrande älskade sitt fosterland. Han var Italiens sumvete! Underrättelserna från halfön äro för sparsamma att kunna lemna oss någon fullt klar bild af de senaste händelserna, utom hvad telegrafen redan upplyst. Det tyckes emellertid dock som om Garibaldi, sedan första försöket att uppnå Reggio misslyckats och det andra försöket dagen efter ledt till en för anfallskolonnen olycklig fäktning, dragit sig från stora strandvägen, som leder till Reggio och kastat sig bland Aspromontes bergsklyftor, dit han förföljdes at en stark kolonn kongl. trupper. Under sitt försök att kringgå Reggio, upphanns Garibaldi at öfverste Pallavicino; på en punkt, hvilken depescherna betecknat såsom vi bergen nordost om Reggio vid Aspromonte, kom det till en drabbning, i hvilken den 1,800 man starka kolonnen af kongl. trupper angrep och, kringrännande de frivilliga, 2,000 man, tog dem till fånga, sedan Garibaldi sjelf blifvit tvenne särskilda gånger sårad, sista gången svårt, och äfven hans son Menotti Garibaldi, som äfven lyckats komma öfver från Sicilien, blifvit allvarligt blesserad. Bland de fångna frivilliga funnos tvenne deputerade, Nicotera och Miceli. Betecknande för situationen är den ringa vigt såväl franska som italienska regeringarne nu låtsa sig hysa för den garibaldiska rörelsen, i det bådas officiela tidningar skynda att förklara det uppror tillintetgjordt, som tycktes hota Italiens framtid. Åtven i detta fall stå regeringsuppgifterna i strid med. andra underrättelser från Italien, hvilka tala om de bevis på sympatier befolkningarne i de olika städerna gifva de fångna garibaldisterna. Emellertid är blockaden af de sicilianska kusterna upphäfd, sannolikt på uppma