2 —— — kar, tunnor och fat att förvara oljan i, hvilken annars skulle gå förlorad. Af samma ors ak hade åkerbruket, enligt hvad jag förnam, mistat mängen stark arm och på många ställen stod grödan obergad, blott för det man skulle hinna rädda jordens mineralskatter. Under de veckor jag tillbragte i Sparta såg och luktade jag så mycken naturlig olja, att en dilettant skulle hafva fått nog deraf för hela sin lifstid, ty ehuru i socknen blott voro tvenne flytande källor, funnos dock en mängd brunnar, vid hvilka mer eller mindre plumpa maskinerier nästan ständigt voro i gång, ifrån spänner, med hvilka vätskan upphalades intill den lilla ångeller Ericssonska kalorikmaskinen. Det rinnande vattnet var öfverdraget med en hinna af olja, vagnarne dröpo af olja och samtalen i hela trakten rörde sig uteslutande deromkring. (Forts.) Plockgods. Qvickt svar. Ett par sprätthökar mötte tvenne damer, af hvilka den ena var ung och vacker, den andra raka motsatsen. Ros och tistel sade en af de unga männen i förbigående; men den äldre af de båda damerna, hvilken naturligtvis antog benämningen tistel såsom en pik åt sig, svarade hastigt: Då borde jag väl falla er i smaken. Den åsneaktige herrn hade haremot intet att genmäla.