Göteborgsposten – 3 september 1862, sida 2

sparade skillingar på den ort der hon blifvit född. Miss Esther kunde vara ungefär sextio år gammal och var kantig och knotig, med ett ansigte lika skrynkligt som ett torkadt vinteräpple; likväl spelade hennes blå ögon, och bennes rörelser voro raska och lifliga. Jag hade i Nya England sett många fruntimmer som kunnat vara hennes tvillingsystrar och jag kände mycket väl detta slägte af verksamma, renliga och fjäskiga väsen, med deras färakt för sjusofvarne och dagdrifvarne i Södern. Miss Esther var en god kökspiga, en god matmoder, en flink sömmerska och en ännu bättre sjuksköterska. Fanns det något som hon gjorde bättre än annat så var det att vårda sjuka och jag tror att hon kände sig riktigt tacksam för det jag skaffat henne tillfälle att visa sin erfarenhet och skicklighet. Hon var alltid mycket vänlig och pratsam och begagnade Joes frånvaro för att sjunga hans lofsång under det bon tillade: Stackars pilt! Stackars pilt! Hans hjerta är så tungt, huru mycket besvär han än gör sig att antaga en småleende min. Bort med kärlek och falskhet, säger jag. (Forts.)