Göteborgsposten – 2 september 1862, sida 2

Konsulsärenden. Handl. W. Wolffen ar blifvit förordnad till svensk-norsk vice onsul i Sydney i Nya Syd-Wales. — Etter yligen aflidne svensk-norske v. konsuln i karwich John Groom är hans son William froom utnämnd till v. konsul derstädes. Civilstatens pensionsinrättning. K. I:t har forordnat krigsrädet S. C. Nisser tilll. rdsörande för delegarne i civilstatens penionsinrättning vid deras nu d. 1 Sept. öppade sammankomst. Nederbörden i Skara utgjorde, onl. ridn. för tradgårdsodlare, under Juni månad 2,60 eller omkring 32 k:r vatten på en yta t 1 qvadrataln, och under juli måänad 32,24 inier, eller inemot 20 k:r på hvarje qvadratuns yta. Under förra delen af augusti har tven fallit mer än ullräckligt regn. Vädereken har, med undantag at maj månad, varit sanska kall, och har icke kunnat vara anuorunda, då som bekant nederbörden vinnes på rärmens bekostnad, också har växtligheten illbakahållits i en exempellös grad. Kolmårdens marmorbruk skall nu i större skala än hittills bearbetas, hvarjemte ullverkningen af tegel samt kalkbränning skall okas. För detta ändamål har ett bolag bildadt sig under namn af Kolmårdens marmorbruks aktiebolag, hvilket utgöres af bruksegaren baron A. Rozycki, handlanderna C. J. Nelin, And. O. Eschelson, Axel R. Åberg och C. E. Dahlgren, apotekaren A. L. Sundius och orukssförvaltaren G. Fröling. Ett bidrag till Garibaldis ungdomshistoria. För omkring 30 år sedan, berattar vla France, då S:t Simonisterna, hånade och nästan förföljda i Paris, utvandrade i hela skaror till orienten, befann sig Föålicien David (kompositören till den nya operan Lalla Rookh som nyligen med framgång uppförts på Opra Comique), plöjande Medelbafvets blåa vatten ombord på Ciarinde-, ett litet dåligt kofferdifartyg, som skulle till Konstantinopel. Bland hans medpassagerare funnos flera unga män, hvilka liksom han voro fattiga och ringaktade, men afven liksom han sedan i sina olika brancher höjt sig till förmögenhet och beröm. En varm afton, då fartyget närmade sig Afrikas kust, gick Felicien David tram och tillbaka på däcket i förtroligt samtal med andre styrmannen på Clarinde, en athletiskt bygd ung man, som såg mycket djerf men äfven tänkande ut. Denne hade gjort sig bekant med de franska drömrarne och underrättat dem om, att han var en italiensk patriot, ett slags carbonaro, som för tillfället genom händelsernas gång kommit bort från politiken. -Uvad är det? utbrast kompositören och utpekade för sjömannens skarpare öga en svart fläck, som låg och dref ett stycke från fartyget. Detr är en sköldpadda och al det största slaget. Engelsmännen påstå att man af en sådan kan tå förtraffiig soppa. De äro mycket sällsynta häromkring. Hvad skall hon männe så långt ifrån kusten? Se, huru hon springer upp från vattnet för att andas! — Vi så ingen sköldpaddsoppa i Menilmontant, sade Fellcien David med en suck, i det han tänkte på S:t Simons-klubbens olycka, och jag skulle hafva lust att få veta, huru den smakar. Huru fångar man dessa djur? — -Tuls sjos harpunoras de liksom hvalfiskar, men det onklaste och bästa sättet är att passa på dem, då de komma i stim till kusten, för att lägga sina ägg, och sålunda sånga dem i starka garn. Det fiunes äfven ett tredje sätt, men det begagnas sällan, ty det är farligt. — Åå, hvad är det för ett tredje sätt? Denna lefvande soppa, denna simmande delikatess är således icke oskadlig? — Visst icke. Man kan lika gerna sticka sitt ben eller sin arm mellan tvenne rakknifvar från Sheffield, som i en sköldpaddas gap. — -Jaså! Men hurudant var nu det tredje sättet? — Det skall jag visa er, svarade andre styrmannen på Clarinde lugnt, och störtade sig derpå, påklädd som han var, i hafvet. Ett par miauter derefter kom han åter upp; vattnet strömmade ifrån honom, han var något blodig, men höll bytet i sina händer. Niaskall tå er skoldpaddsoppa-, sade han till Flicien David. Det var djerft, sade denne. Åh, svarade styrmannen med en axelryckning, litet förr eller litet senare, hvad gör det till saken? Och dermed gick han in i sin kajuta, för att ömsa kläder. Andre styrmannens namn var Joseph Garibaldi. Solens bränsle. Den utmärkte engelske vetenskapsmannen, professor Tyndall har nyligen i London hållit en högst intressant förelasning ofver den mekaniska kraften. Under loppet af denna föreläsning afhandlades äfven värmets utveckling, och det är på de underbara slutsatser, till hvilka vetenskaps