Göteborgsposten – 1 september 1862, sida 1

En färd på Panamajernbanan. Staden Panama, hvars namn betyder Många fiskar, är belägen på gröna kullar, betäckta af tropikernas yppigaste växter och visar, sedd från hamnen, en ytterst behaglig anblick, isynnerhet för den resande som kommer från de sterila sandkusterna på Sydamerikas vestkust. Stiger man deremot i land och vandrar igenom staden, försvinner väl det mesta af dess, utifrån sedt, så beundransvärda skönhet. Gatorna äro i allmanhet taget trånga och smutsiga, husen låga och fattiga; tillochmed på taken lefver en outrotlig tropisk vegetation. Åtven torget med kyrkan gifver ett intryck af förfall. Blott de mot stranden belägna, mest at främlingar bebodda husen och några hoteller se litet respektablare ut. Hela staden har en befolkning af 8—9000 personer; deribland finnas blott ungefär 500 hvita. KRestan utgores at negrer och personer at halfblod. Då man nemligen vid byggandet af jervägen först använde irländare och kineser, dogo tusentals till följe