Göteborgsposten – 30 augusti 1862, sida 2

stalt, som gör goda affärer; den skall dan hafva beredt och hemsändt mera än 000 lik. Den, som på detta sätt önskar svara sina jordiska qvarlefvor åt efterverlin, måste abonnera och betala i förskott: ) riksdaler för en simpel soldat och 100 Ir för en officer. Macaulays sista hvilorum var, tills för ort tid sedan, endast utmärkt med en bit apper, hvarå stod skrifvet: Lord Macaulays raf. Nu har man anbragt en tafla deröfer, med denna korta inskrift: Thomas Baington, lord Macaulay, född på Rothlyemple, Leicestershire, Okt. 21, 1800. Död å Hally Lodge, Campden-hill, Dec. 28, 1859. lIans kropp hvilar i ro, men hans namn lefer ständigt. ms am m Am nm AA fm FF tr — 8 — En sorglig historia. Man har ofta annärkt, huruledes stora uppfinningar tyckas traga ett olycksöde öfver dem, som genom itt snille och sina mödor väckt dem till lif. att nytt exempel härpå omnämnes nu i engelska blad; men detta är äfven märkvärdigt om bevis att man i våra dagar ej ostrafladt can förbise eller förakta de framsteg, som zöras inom industriens område. De närmare omständigheterna uti närvarande fall äro sölande: För närvarande finnes, eller fanns åtminstone nyligen i ett engelskt hospital för sinnessvaga en högrest vacker man, hvars namn ir Clausen och som till börden är dansk. Han brukade dagar och veckor sitta dysteri ett hörn af sitt lilla rum, föga benägen för att tala och ännu mindre för att taga kroppsrörelse. Då och då fick han likväl häftiga anfall af raseri, upprepade osammanhängande meningar, i hvilka blott de enda orden bomullsgarn af lin voro tydligt hörbara. Clausen hade fått en vetenskaplig uppfostran och egnade sg tidigt åt den praktiska kemiens studium, isynnerhet de grenar deraf, som stå i förbindelse med beredandet af råämnen för garn. Erter åratal af arbete och många experimenter kom han till den slutsats, att linets fibrer rätt behandlade äro att föredraga framfor bomullens till alla de ändamål, tor hvilka den senare begagnas, och att linet derföre, äfvensom på grund deraf, att det är en i Europa inhemsk växt, for hvars anskaffande man är oberoende af slatarbetet, bor framtör bomullen föredragas. För att befordra framgången af sin id utgaf hr Clausen på danska några böcker ötver metoden för linets behandling, af hvilka en blet öfversatt på tyska och som äfven här i Sverige voro bekanta. Hans åsigter emottogos gynnsamt i hans eget land; han blef äfven af danska kungen utnämnd till Dannebrogsriddare, men dertill inskränkte sig olyckligtvis de uppmuntringar, som kommo honom till del. Uppfinnaren begaf sig derpå till Frankrike, giste sig med en ung fransysk dam, blef presenterad vid hofvet samt tilldelades hederslegionen; men äfven der vann han föga mer än losten om kommande belöning for de år af mödor han egnat åt sitt stora mål. Något trött vid sitt verk och hårdt tryckt af fattigdom begat sig Clausen derefter till England, just vid tiden för 1851 års verldsutstallning. Han exponerade några mycket vackra artiklar försärdigade af lin och gjorde alla menniskor förtjusta öfver den nya uppsinningen, så myc ket mera som han öppet förklarade hemligbeten af sin procedur, genom hvilken man kunde förvandla lin till ett ämne, i alla afseenden jemngodt med och i några öfverlägset bomullen. Metoden var enkel nog. Linet skars i korta stycken och behandlades derpi med alkaliska lösningsmedel och kolsyrade alkalier, hvilket förvandlade det till ett ämne som liknade bomull och hvilket man äfven til Jen viss grad kunde spinna på bomullsmaski nerna. De engelska sabrikanterna, för hvilke proceduren förklarades, voro förtjusta; mer icke forthy afböjde de med många tacksägel ser Clausens anbud att få begagna hans upp finning. Man fann att det nya ämnet ej mer föordel kunde spinnas med vanliga maskiner sutan att med desamma vidtogos åtskilliga för sändringar och dertill voro Lancashirefabri kanterna icke villiga, sägande: Hvarförsskulle vi besvära oss med det gamla råämnet då vi ha bomull i öfverflöd? Med profetis! blick anmärkte Clausen, att man ej kund lita på bomullstillgången och att det dessut om i längden skulle bli bättre och billigar att med europeiska händer söda de europeisk spinnmaskinerna, än att öfverlemna detta gö romål åt ovilliga slafvars råa handarbete -I Men detta var en ropandes röst i öknen EV uIIVad behagas 2