het, hon må säga ett ord, och hon skall då ha gjort mera för Italiens väl, än den italienska eskalll kunna åstadkomma med belägringstillståndet. Ratazvis omtalade försök, att förmå konung Victor Emanuel att i egen person begifva sig till Neapel, för att mota Garibaldi, klandras med skäl på det skarpaste, och betecknas såsom ett streck i blott fransk men ej italiensk anda; ty naturligtvis skulle Napoleon gnugga händerna om han finge se de båda af italienska nationen så älskade männen Victor Emanuel och Garibaldi i lufven på hvarandra. Garivaldi skall hafva förklarat, att han vill underhandla med konungen personligen men icke med ministern. Från Amerika läsa vi i ett bref, dateradt New-York d. 12 aug., toljande: Fälttäget är oppnadt, men icke genom MOlellan; han har i sin vrå på halfön tillräckligt att göra, för att skydda sin egen säkerhet. Första sammandrabbningen mellan Popes arme samt Jacksons och Evolls var allvarsam och blodig, men ledde ej till något atgörande, och man väntar i hvarje ögonblick stridens återupptagande. Så vidt underrättelserna hittills gitva vid banden, är slagets resum denna: D. 9 d:s gingo sydgeneralerna Jackson och Ewell med 15,000 man öfver floden Rapidan (mellan Washington och Richmond) och stötte på nordgeneralen Banks armekår. Sydtrupperna voro i besittning af skogbeväxta höjder, på hvilka de upptort ett stort antal batterier. Nordtrupperna ledo mycket at elden trån desamma. Banks artilleri var ej vuxet sydtruppernas och utsatt för en törhärjande korseld. Nordtrupperna besvarade elden till kl. 5 på eftermiddagen, hvarefter Banks gat befallning om, att taga de fientliga batterierna med bajonetten. Nordtrupperna angrepo modigt, men i en skogsdunge bakom batterierna stod ett starkt sydintanteri. Striden varade, tills skymningen inbrot. Derefter drogo nordtrupperna sig wullbaka ur skotthåll trån fiendens artilleri. Omkring kl. 8 på aftonen anlände nordgeneralerna Pope och Mbowell med en del af den senares arm6; afven Sigell syntes med sina trupper på slagtältet. Natten afbröt det fientliga arulleriets eld; ett herrligt månsken ersatte dagen. De väl riktade bomberna föllo bland regementen, som lägrat sig urmattade af striden. Dessa massors skyndsamma tillbakaryckande tyckes ha förorsakat någon oordning. Senare på aftonen, samtidigt med MDowells och Sigells ankomst, erhöll fienden en förstärkning at 18,000 man. Förlusten i detta slag vid Rapidan beräknas numera för hvardera af de båda motståndarne till 3,000 man, men denna siffra är utan tvitvel för liten. Nordarmåen förlorade tvenne kanoner. Det väsendtligaste resultatet af denna slagtning är, att Nordarmens hufvudstyrka i Virginien numera blifvit sammandragen vid Culpiper Courthouse; samma dag slaget egde rum stod general Burnside ännu 30 mil öster om Fredericksburg med en armåkår, hvars styrka ej kan anses betydande. Uti Nev-Nork Herald läsa vi ett bref från ett fruntimmer, som är slägt till Jefferson Davis. Detta bref skildrar ställningen vid sydarmåen såsom ytterst dålig och Jeflerson Davis sjelf såsom sjuk och svag. Brefskrifvarinnan anser, att Richmond med det snaraste måste falla. — Vi få se. Om Arkansas sprängning i luften heter det, att pansarfartyget sökte från Vicksburg segla utför Mississippi förbi Baton Ronge och här angreps af unionsflottan, som tilifogade det så stor skada i maskineriet, att kaptenen såg sig tvungen sätta det på grund. Föratt Arkansas icke skulle falla i fiendens hånder, blef det sprängdt i luften.