Göteborgsposten – 29 augusti 1862, sida 2

vore beräknadt för Pescheråernas meridian — icke för Stockholms. Det var en öfversättning af våra mormödrars älsklingsstycke, Donaunymfen, som gafs, och blott intresset för den på sin tid berömda musik , hvilken Ferd. Kauer skref till detta hiskligadramatiska monstrum, lockade mig in på åskådarnes bänkar. För att vara en sommarteater så var den rätt godt besökt och bifallet var rikligt. Man fick också tillräckligt för sina pengar; hafsfruar, riddare, förvandlingar, eldsprutande drakar och dansande mjölsäckar. Allt detta förundrade mig icke, ty äfven hemma hos oss kan man under rötmånaden få se underliga ting ,utanför porten, men ett förundrade mig, och det var åskädarnes andakt, En sådan tro har man svårligen funnit i sjelfva Israel; de togo verkligen det hela för allvar! Jag såg folk af olika åldrar och samhällsklasser på åskådarebänkarne, bland andra en hel del unga personer — men jag hörde eller såg icke det ringaste löje ens under de mest befängda tyskerierna — icke engång när maskineriet stannade under en af changementerna märktes någon oandäktig munterhet. En sådan publik skulle man svårligen kunna finna i Köpenhamn. Vid första rörande scen skulle der hafva hörts ett ohejdbart fnissande, vid den andra ett allmänt gapskatt, och under