Göteborgsposten – 29 augusti 1862, sida 1

Ett bedrägeri i stort. Vär tid är det storartades tidehvart Allt göres i den största skala — jern vägar, bryggor, skepp — och äfven mennisko andens verksamhet tyckes vara i samma stor artade stil. Äfven samtidens brott bli i dett: afseende icke efter. Sålunda har i förra vec kan i England ett brottmål handlagts, hvilke för dess skurkaktiga beräkning, osantliga djerf het och de oerhörda summor som det rör öfverträffar alla föregående. Det besynnorli gaste af alltsammans är, att den förnämste brottslingen är sin egen anklagare. Uistori en är så invecklad, att man ull en början hal svårt för att sätta sig in i sammanhanget emellan de ohika vittnesmålen. Vi återgifva den derlore här i berättande form, utan att särskildt fästa oss vid de olika vittnenas uppgifter. En mycket rik engelsk fabrikant vid namn Richard Palmer Roupell hade under sin verksamma lefnad samlat en förmögenhet, uppgående till den ansenliga summan af 300,000 pund sterling. Han dog den 12 september 1856. Ett testamente som till hans enka Sarah Roupell ötverlemnade hela hans formogenhet, blef laga kraftvunnet på begaran al hans naturlge son William Koupell. Mrs RKoupell hade sore sitt giltermål, hvilket skedde 1838, bott tillsammans med den aflidne och under denna tid todt såväl nyssnämnde Wilham Roupell som trenne andra barn, hvilka alla enligt engelska lagen betraktas såsom olagliga — Åillegilimate. Etter giltermålet föddes en femte son Richard, hvilken sålunda blef fadrens laglige representant. Ofvannämnda testamente, som till enkan öfverlemnade hela formogonheten, innebär i och för eig intet underligt. Det händer ofta att man lemna allt till sina hustrur, ötvertyga de att dessa skola göra sina barn rättvisa. Hvad som var märkvärdigt med detta testamente var deremot att mr Roupell tvenne dagar före den dato som stod på testamentet, lagt en kodicill till ett testamente, hvilket han redan år 1850 uppsatt till fördel för sonen Richard. For denna kodicills uppsättande hade han begagnat sioa vanliga juridiska agenter, hvaremot de voro fullkomligt okunniga om det två dagar senare uppsatta testamentet. Inga misstankar väcktes dock at detta förhållande, På detta sätt blef mrs Roupell ensam egarinna at den stora formogenheten, hvilken enligt testamentet skulle förvaltas at sonen William. Denne hade fullt inflytande ofver sin mor så att han kunde efter behag försara med den ofantliga formogenheten. Han hade redan före fadrens död derangerade aftarer. De blefvo sedermera trots hans stora resurser ännu mera invecklade, ty det lif han förde var egnadt att förstöra äfven en ännu storre rikedom. Han hade emellertid, trots detta lif, tillräckligt anseende för att bli parlamentsledamot. I sistlidne mars månad hade hans penningeställning slutligen blifvit så förtynflad att han måste lemna landet. Han flydde då till Spanien, Den rättegång som nu för ej fullt fjorton dagar sedan påbörjades går ut på att bevisa, att det testamente som William Roupell beva