Göteborgsposten – 27 augusti 1862, sida 1

det. Man har funnit, att det vore bättre, om man sloge honom ihop med Calvin och at de två gjorde en tredje, som hvarken är Calvin eller Luther, utan en unitarisk stänkvälling. Men hannoveranerna vilja alldeles icke ha stänkvålling, de afsky stänkvälling och de skråla till ecklesiastikministern: kom icke hit med er välling, ty ni tår den ofver er! Vi hatva för oss ett nytt exempel på den oreda, som nästan synes vara en oundviklig följd at att det religiösa elementet drages in under statens område. Hvartör tår icke religion vara religion och stat vara stat? Liksom Ryssland i detta ögonblick företer en hel hop ofverraskande tenomener i politiskt afseende, så visar det sig ätven i religiösa frågor tolerantare, än många riken, der den andliga friheten dock räknar åtskilliga hundra års anor. Kejsar Alexander har helt nyligen gifvit fuliständiga borgerliga rättigheter åt en vidsträckt klass af sitt rikes judiska innevänare, men i den preussiska deputerade kammaren har man haft att utstå en förtviflad kamp mot regeringens sega ofordragsamhet och slutligen måst sätta votering 1 stället tör öfvertygande skäl till förmån for en enda viss judisk lärare vid en slöjdskola. Den preussiska regeringen fruktar mosaisk propaganda till och med i teknologiska ämnen och den är mån om den rena läran till och med i linearritning. Ingen vet — menar den — hvar kung David har sin gång. Det är också icke utan, att denna gammaltestamentlige konung i hemlighet är en pretendent till huset Hohenzollerns besittningar, alltsedan han på sin tid slog the Fuilistder, (1:sta kronikebokens 18:de kapitel). Garibaldi är fortfarande för alla sansade statsmän, alla de högre politikens mästare, en sannskyldig galning och en komplett sjeltspilling. Stackars Garibaldi! säger hr Ratazzi med en axelryckning af djup medömkan, — Stackars Garibaldi, han har förlorat förståndet och han går att kasta sig i ett vidöppet gap! Om räddning för honom är knappast numera fråga; det är sorgligt, ehuru på sitt sätt äfven löjligt. O, det är alltsammans i hög grad löjligt ! Och i samma ögonblick sätter han hela den italienska armåeen på fötter, instruerar sina tappraste generaler, skickar en hel flotta lill de sicilianska farvattnen, låter utrusta än nu flera skepp, låter utrusta hvarenda skuta han har. Garibaldi ligger på Sicilien och gör några små promenader fram och tillbaka, han har 500 man med sig och han efterföljes på respektabelt afstånd af 10,000 åskådandekongliga trupper. Garibaldi, den äfventyren! säger kejsar Napoleon, — jag skall lära den karlen att na försyn för Frankrikes makt, min makt! Dock nej, jag bryr mig sannerligen icke stort om honom; han är på förband såld; han gör numera endast sottiser och han faller för en vindpust. Det är en skrikhals som mistat sitt illa vett, må han skrika! Och i samma ögonblick ger kejsaren orler till en hel mäktig flottilj att sätta ångan ill och blixtsnabbt ila till Sicilien; och han ördubblar den franska besättningen i Rom och han hotar med att besätta äfven en del if det neapolitanska landet. Garibaldi gör sina små promenader på Sicilien med 500 nan och skrifver till de romerska damerna. Hvilken stolle! — utropar kejsaren i Wien, — men till lycka för oss! Denna löjiga patron skall gudskelof göra om intet alla Victor Emanuels vunna fördelar! Han rusar vå 1 sin blinda ifver och det vore synd att lindra honom. Mig generar han visserligen cke, ty han skall ruinera sig sjelf utan att — mV