Göteborgsposten – 27 augusti 1862, sida 1

Kosmopolitisk Revy. Lugn råder i Hannover, så slutade vi vår förra öfversigt, och vi hade rätt, dock endast mit Umständen. Der rådde lugn, men det var icke sullkomligt fredens lugn, det var snarare vapenhvilans. Så länge den nya katkesen ej ännu blifvit officielt tillbakatagen, — nu är den det, — sväfvade ett hotande moln ötver vederborandes hufvuden och det sjöd i samhällets innersta. Den skall blifva kontramanderad, så hade det blifvit lofvadt, men allmänheten ville icke tro derpå förrän den såg det. Och Gud nåde Hans Majestät konungen af Hannover och hela hans heliga hof, och hela hans fromma kabinett, om denna väntan till slut blifvit satt på ett ytterligare prof! Denna långkatkes-emöt skulle då lätt blifvit en långkatkes-revolution och det pietistiska hofpresterskapet skulle fått ångra, att det velat klabba på d:r Mårten Luthers respektabla handbok i ämnet. Hannoveranerna äro ett envist folk och de låta icke leka med sig. Man anfaller dem med bibelspråk, de svara med gatstenar. Man föreskrifver dem hvad de tro skola, de bemöta det ungefär som Cambronne i slaget vid Waterloo. (Läs kapitlet härom i Victor Hugos nyaste roman, det franska originalet!) Men också, om jag får lof att fråga, hvarför lägger en regering sig i teologien? Och hvad har den hannoveranska ecklesiastikministern egentligen emot den hederlige Luther? Luther är för mycket lutheran, heter