Det öfriga af min historia är snart berättadt. Jag undergick förhör och genförhör. Spelhuset undersöktes från takåsen till grunden; fångarne ransakades och förhördes hvar för sig, och två af de minst brottsliga bland dem aflade en fullständig bekännelse. Jag hade upptäckt att den gamle soldaten var spelhusets herre — rättvisan upptäckte att han för några år sedan blifvit utstruken ur armåens rullor såsom en skälm, och att han sedan gjort sig skyldig till alla slags skurkstreck. Han innehade en massa stulna saker, hvartill andra personer styrkte sig vara lagliga egare. Likaledes uppdagades att han, croupieren och en annan medbrottsling, samt qvinnan som tillagat kaffet kännt hemligheten med sängtaket. Mot de mera underordnade personerna som haft anställning vid spelbuset förekommo skäl att betvifla det de afvetat tillvaron af qväfningsmaskinen. Tdessa tvifvel blefvo de blott behandlade såsomitjufvar och skälmar. Den gamle soldaten och hans två kompanjoner kommo på gallererna; qvinnan som lagt det söfvande pulvret i mitt kaffe fick, jag minns ej huru många års fängelse. De regelbundna kunderna på spelhuset betraktades såsom misstänkta, och ställdes under ,,uppsigt. Under en hel veckas tid, och det vill säga mycket i Paris, var jag stalens allmänna samtalsämne Mitt äfventyr