Göteborgsposten – 26 augusti 1862, sida 2

Jag kände åter en rysning af fasa... Nej! det var ännu tyst i korridoren — jag hade blott hört nattluften sakta blåsa in i rummet. I nästa ögonblick var jag uppe i fönstret och följande sekund hade jag med händar och knän ett fast tag kring vattenrännan. Jag gled lätt och lugnt ned på gatan och skyndade omedelbart derefter och så fort jag kunde till ett poliskontor som jag visste ligga i närheten. En .subprefekt och åtskilliga utvalda män ibland hans underordnade voro händelsevis vakna, såsom jag förmodar sysselsatta med någon plan att upptäcka gerningsmannen till ett hemlighetsfullt mord, om hvilket hela Paris just ved den tiden talade. Då jag med andlös brådska och på mycket dålig franska började min historia, kunda jag märka att subprefekten misstänkte mig för att vara en drucken engelsman, som bestulit någon annan person. Men allteftersom jag fortsatte berättelsen, ändrade han synbarligen åsigt, och innan jag hade slutat, sköt han alla papperen i en bordlåda framför sig, tog på sig hatten, gaf mig en annan, ty jag var barhufvad, befallde fram en hop stadssoldater och tillsade sina medhjelpare att göra i ordning alla slags verktyg, för att bryta npp dörrar samt rifva upp tegelstensgolf, och tog på det vänligaste och förtroligaste sätt min arm för att leda mig ut ur huset. Jag vågar påstå, att då subpre