Göteborgsposten – 26 augusti 1862, sida 1

En natt i ett spelhus. af Wilkie Collins. Denna målning fömådde äfven mig att se upp mot sängtaket. Det var ett mörkt och föga intressant föremål, hvarföre jag åter blickade ned mot målningen. Jag räknade fjädrarne i mannens hatt — de aftecknade sig mycket skarpt — tre hvita och två gröna. Jag betraktade hans hattkulle, som var af komisk form, och undrade åter hvad mannen kunde se på. Det kunde ej vara på stjernorna; en dylik bandit var aldrig hvarken astrolog eller astronom. Det måste vara på en hög galge, och han skulle nu hängas i densamma. Skulle bödeln få ärfva hans sockertoppsformiga hatt och fjäderplym? Jag räknade åter fjädrarne: tre hvita och två gröna. Medan jag ännu sysselsatte min med detta mycket nyttiga och mycket intellektuela göromål började mina tankar omärkligt att forvirras. Det in i rummet strömmande månskenet påminde KkY Forts fr NiO 195.