Göteborgsposten – 25 augusti 1862, sida 3

llvarjehanda. Drickspenningar till kyparen har srån urminnes tider varit ett oundvikligt ondt på alla fransyska kasker. Om man besöker ett sådant och tager en demttasse eller ett glas absinth, är det icke nog med att betala, hvad man förtärt: gargongen skall ha sina en eller två sous, det är alldeles nödvändigt. De flesta missbruk framkalla dock i våra dagar protester; så äfven det ifrågavarande. Offren för den tyranniska sedvanan ha sålunda börjat sluta sig tillsammans i en förening för dess afskaffande — kunderna konspirera emot kyparne! Helt nyligen hände sig att en kund på ett af de förnämsta kafeerna i Paris — en man som i parentes sagdt hade stor förkärlek för ljusa pantalonger — infann sig på nämnde kase, och tog sin kopp kasse samt sitt petit-verre derofvanpa. Sedan han tömt det ena så som det andra och på franskt maner stoppat i fickan de tre öfverblifna sockerbitarne, betalade han sin förtäring, utan att som vanligt lägga till två sous. Uppassaren såg först förvånad ut och kastade derefter en blick af tyst förebråelse på gästen. Ja, min käre Alphonse, sade denne mildt, men bestämdt; detta är verkligen min mening. Jag har gått in i ett sällskap, hvars medlemmar sorpligta sig att ej ge uppassaren drieckspenningar! Ah! det var mycket ledsamt, monsicur; det gör mig ondt om er!Iur sa 2 Jo, jag och de andra gargongerna, Eugene och Louis, ha också gått in i ett sällskap, och medlemmarne i detta förbligta sig att spilla hett kaffe i knäet på de kunder som ej ge dric spengar. — Herrn i de ljusa byxorna tog genast förskräckt fram två sous och räckte dem till Alphonse, samt gick derpå och uppsade sig i säliskapet för drickspenningars asskaffande!