ir an 10 tlandet. Uti Italien rycker den afgörande stunden för krisen allt närmare. Äfven den ofsiciela turinertidningen bekräftar, att Garibaldi verkligen står i Catania. Da han intagade i denna stora stad, helsad med ett ofantligt jubel af en entusiasmerad befolkning, bemäktigade han sig genast telegrafbyran, hvarigenom telegrafförbindelsen med Turin blef afbruten. Regeringstrupperna hafva, under befäl af Ricotie och Mellan (den förre bekant sedan kriget på Krim), uppbrutit mot Catania och befinna sig nu på kort afständ från denna stad. Men man tvekar alltjemt att inlåta sig i någon öppen konflikt med frihetshjelten. Från sjösidan blockeras staden och från land omringas den af de kongl. trupperna, men det oaktadt söker man ännu underhandla. Denna omständighet visar tydligare än något annat, stt regeringen ännu känner sig svag. Det är äfven besynnerligt, att den man, med hvilken man underhandlar, officielt och högt kallas upprorsstiftare, och naturligtvis måste såsom sådan behandias. Ratazzi hur genom ett sådant beteende gjort det nästan omöjligt för Garibaldi att draga sig tillbaka — han skall ej heller göra det, derom kan man vara säker. Emellertid närmar sig det vigtiga ögonblicket, då något afgörande skall ske. Hvem skall vinna segren? Öfverallt afvaktar man i den största spänning och oro det svar som tiden skall afgitva; och öfverallt tillhöra de varma sympatierna idecns man: Garibaldi, om än ett kallare förstånd uppreser sig emot honom, hänförelsen för honom är i alla fall stor och förtröstar till hans lycka nästan orubblig. Klarseende politici tillochmed vilja ej, oaktadt italienska regeringens energiska uttalanden och häftiga uppträdande, tro på mojligheten af ett borgerligt krig i Italien. Då det gäller allvar, skall tvekan lägga sig och hela nationen stå fram med sin id6 på banöret, densamma ide som lifvar och under så många skiftande öden lifvat Garibaldi. Man må blott lägga vigt på: hvad skall Italier