malt sönderbrutet porslinsbläckhorn placeradt såsom prydnad ofvanpå dess skifva. Derypå toalettbordet försedt med en mycket liten spegel och mycket stor nåldyna. Sedermera fönstret — ett ovanligt stort fönster. Ytterligare en mörk gammal tafla, som det svaga ljusskenet dunkelt visade mig. Det var porträttet af en person i hög spansk hatt, öfver hvilken svajade en plym af höga fjädrar. Det var en svartsmuskig, stråtröfvarfysiononmi. Han skyggde sina ögon med handen och kastade en skarp blick uppåt — måhända på en galge i hvilken han skulle hängas. I alla händelser, såg han ut som han väl skulle förtjent en dylik hädanfärd. (Forts.)