tan icke s striden mellan Garibaldi och Ratazzi tarta till ett krig mellan Frankrike och Itaien! Häri ligger faran och man kan omöjlisen dölja det längre för sig, Denna varningzens stämma, som nu höres från alla oberoinde franska tidningar, är derföre af vigt, medan den dagligen upprepar för italienarne, att deras ära såväl som deras intressen stå på spel i fransmännens ögon, om de låta ängre föra sig såsom barn i ledband af franska regeringen. Äfven denna varnas på det frigaste af den aktningsvärda delen inom franska pressen från att alldeles blottställa Frankrike och dess intressen genom att bryta med Italien, i det man utestänger det från sitt Rom. Ått Napoleon ej vill lyssna till dessa råd finnver man dock af en notis, hvilken kanske beböfver bekräftelse, enligt hvilken franske gesandten i Rom markis Lavalette uti kejsarens namn förklarat påfven, att Frankrike ej skall tillåta något infall i det nuvarande påfliga området och att det under alla omständigheter garanterar honom detsammas integritet. Skulle denna uppgist besanna sig, måste rörelsen i Italien uppträda vida bestämdare, än hittills. De moderata och försigtiga skola knyta näfven i byxfickan ösver den napoleonska halsstarrigheten, och rörelsepartiets medlemmar skola skocka sig ännu fastare tillsammans, ty det gäller en nationalvilja för att icke säga en nations bestånd och säkerhet. Såsom sagdt, krisens stund närmar sig. De närmaste dagarne skola bli af den största vigt. Uti ett bref direkte från Palermo, dateradt d. 10 aug., läsa vi: Man kan för närvarande icke mera tala om partianda, emedan både hög och låg, ung och gammal redan förklarat sig vilja dö for Garibaldi. Det är en enda, imposant entusiasm, hvilken ingen kan förneka. Mödrarne jämra sig visserligen här och der, men de flesta visa sig stolta och glada, många sporra sina söner, flera skicka dem med helsningar och adresser till Garibaldi. Många rymma i hemlighet hemifrån, gossarne fly ur pensionerna, ofta på de mest afventyrliga sätt, nationalgardisterna desertora och den mot Garibaldi afsända militären öfvergår till honom. Den i det inre af ön samlade armåstyrkan uppgifves till 12,000 man. I Kalabrien stå flere aldelningar färdiga och på andra punkter å Neapels kust likaledes. Garibaldi yttrade till några deputerade, som sändts till honom: J synens tro, att jag irrar omkring som en dåre, men jag säger er, att jag mycket väl vet hvad jag vill, och j skolen till slut åter gifva mig rätt. Uvarjo officer, som öfvorgär till bonom, befordras med en grad. Det saknas honom hvarken penningar eller ammunition; hettan och vattenbristen här och der äro de största besvärligheterna, för hvilka hans trupper äro utsatta. Stämningen inom Palermo läter svårligen beskrifva sig, ty väntan på vigtiga händelsers inträffande, fruktan för någon oväntad och djupt uppskakande händelse nedtrycker sinnena. I Amerika har åter rasat en förbittrad strid. Då det blifvit bekant för sydtruppernas general Jackson i Shenandoadalen, att Pope dragit till sig Burnside, skyndade han, innan dessa båda senare ännu riktigt ordnat sig, öfver Rapidon, då Pope förde fram emot honom tvenne divisioner. Nu soljde en ytterst häftig fäktning vid Cedar Mountain, hvilken varade hela dagen igenom. Slutligen drogo nordtrupperna sig tillbaka, sedan deras infanteri blifvit hårdt åtgånget och de förlorat tvenne kanoner. Sydtruppernas styrka anslås af nordtidningarne till 20,000 man och nordtruppernas till 7,000 man(?). Påföljande natten drogo sydtrupperna sig tillbaka och gingo åter ötver Rapidonfloden, i det nordtrupperna förföljde dem åt Grange Court House ull(?). — Således hafva sydtrupperna synbarhgen åter vunnit en betydlig seger, hvars närmaste resultat kanske skall blifva en rask diversion på Washington. De konfedererade söka emellertid på ett sätt, som slår en med förvåning, återvinna sitt förlorade herravälde ofver hafvet och floderna. Ej allenast på Mississippifloden, i närheten af det belägrade Vichsburg, har ett Sö dern tillhorigt pansarfartyg visat sig, utan äfven på Jamerfloden, vid Turkey Bend, i omedelbar närhet till Mlellans position, hafva dessa ,konfedererade sjöodjur låtit se sig lika plotsligt som om de dykat upp från flodens botten. På samma gång får man äfven veta, att det på engelska varf bygges för Sydstaternas räkning, och fastän de der by ggda fartygen på grund at ueutralitetslagarne måste lemna de engelska hamnarne utan att vara armerade, skall följande berättelse visa, att man afven färstår öfvervinua derigenom uppständna svårigheter. Det heter nemligen i en londonerkorrespondens i Dublin Evening Mail om det nyligen i England för Södern byggda pansarfartyget N:o 290. Skeppot för 16 å 18 knop i timmen, är ett godt sjofartyg, osårbart under vanliga praktiska förhållanden och skall emot hvilket fartyg, som det möjligen kan komma i färd med. visa sig