Göteborgsposten – 25 augusti 1862, sida 1

artikel jag kunde se och upp till deras kallor följa den mängd af idfassociationer som äfven en stol, ett bord eller ett tvättställ kan framkalla. I mitt vacklande, nervösa sinnestillstånd i detta ögonblick fann jag det mycket lättare att göra inventariet än reflektionarna, och gaf slutligen snart upp allt hopp att kunna imitera Le Maistre eller ens att kunna tänka, Jag blickade omkring mig i rummet på de olika husgerådsartiklarne, men gjorde ingenting annat. Först och främst fanns der den säng jag låg i; en säng med tak hvilande på fyra pelare — en ordentlig engelsk säng, sådan man minst af allt skulle kunne vänta att få se i Paris — på engelskt sätt försedd med låga fransar rundt omkring taket och med ohelsosamma qväfvande förhängen, dem jag erinrar att jag drog tillbaka när jag först inträdde i rummet, utan att då lägga särskildt märke till sängen. Vidare fanns der tvättstället med sin marmorskifva, från hvilken det vatten, jag spillt i min brådska att hälla ut det, allt långsammare droppade ned på tegelgolfvet. Derpå såg jag tvenne små stolar med min rock och min väst liggande på dem. Ytterligare en armstol med ett smutsigt hvitt öfverdrag och med min halsduk och löskrage kastad derfover. Derpå en dragkista med messingshandtag, af hvilka tvenne hade bortfallit och ett gam