Göteborgsposten – 23 augusti 1862, sida 2

vinet! Jag, den gamle soldaten, begär in mera vin och ett halft skålpund konfektyrer på köpet ! — Nej! nej! gamle bhjelte!... Nej aldrig, min gamle grenadier! Det var ni som sist tog in en butelj; nu är det jag. Se här är den! Skål för franska armcen! för den store Napoleon! ... Skål för sällskapet! skål för eroupieren och för hans hustru och döttrar, ifall han har några! Skål för damerna i allmänhet! Hela verldens skål! Då den andra champagnebuteljen blifvit tömd, föreföll det mig som hade jag druckit flytande eld. Intet vinrummel hade någonsin förut så inverkat på mig. Berodde detta derpå att vinets stimulus verkade på mitt öfverretade nervsystem ? Eller var vinet ovanligt starkt? — Gamle hjelte af den franska armsen! utropade jag med en vansinnig hänförelse. Jag är i eld och lågor; hur är det med er? Ni har satt eld på mig! Hör ni det, min hjelte från Austerlitz? Låt oss få en tredje butelj champagne för att släcka elden! Den gamle hjelten skakade på hufvudet, I spände ut ögonen så att jag väntade få se dem falla ur hufvudet på honom, lade sitt smutsiga pekfinger på den sadelbrutna näsan, utropade högtidligt det enda ordet: Kaffe! beh sprang genast ut i ett annat rum.