Göteborgsposten – 23 augusti 1862, sida 2

dant för att bli fri från er lilla älskvärda öfverspånning, innan ni gär hem — ni måste det, min förträfflige vän. Det är er heliga pligt att ha er sans i behåll, då ni skall föra hem så mycket penningar. Åtskilliga berrar, som varit närvarande här i afton, veta att ni vunnit ofantligt stora summor. Dessa herrar äro från en viss synpunkt sedda mycket förträffliga personer; men de äro kött och blod, min bäste herre, och de ha sina älskvärda svagheter! Behöfver jag säga mera? Åh, ni förstår mig! Hör nu på hvad ni bör göra... Sänd efter en kabriolett, då ni åter känner er fullt rask... drag upp alla fönsterna, då ni kommer in i vagnen och befall kusken att endast köra de stora och väl upplysta gatorna. Gör detta, och ni och edra penningar äro säkra... Gör detta, och i morgon skall ni tacka en gammal krigare, för det han gifvit er ett godt råd. Just som den gamle exhjelten i gråtmild ton yttrade dessa ord, inbars kaffet hälladt i tvenne koppar. Min uppmärksamme vän räckte mig med en bugning den ena af dem.