RE —— Från Utlandet. De sista ingångna underrättelserna från Italien tyckas ingalunda bekräfta våra med stöd af telegrammer gjorda antaganden om eftergifvenhet å Garibaldis sida. Han tyckes tvärtom stå lika fast som förut i sitt beslut att vilja företaga någon afgörande diversion mot Rom, emedan regeringen ingenting vill och ingenting formår i detta hänseende. Det bekräftas nu från flera håll att man uti Tuilerierna befinner sig i den största förvirring och av man der kuappast vet ut eller in. Det italienska partiet tränger på kejsaren att taga något steg i nationelt italiensk riktning, och papistpartiet å sin sida framhåller svärigheterna och farorna at ett sådant steg. Mollan dessa vacklar Napoleon, heter det, och kan ej förmås att fatta något afgörande beslut. Han vill blott se tiden an — och ingen må torundra sig derofver, men en annan sak är om han det tär, och Garibaldi vill, såsom vi veta, ej tillåta det. Den italienska regeringen är deremot hugad ate gå in på haus önskningar om uppskof — frågan står derfore alltjomt och vager om hvilkendera, Garibaldi eller regeringen, som skall ha mest att säga. Det heter i dag trån flera olika häll, i wots af turinertidnmgarnes blomstermälningar, att Garrbaldi alltjemt är herre öfver situtationen på Sicilien och att hvarken 1 Milano, Florens eller Neapel stämningen är gynsam för Ratazzi. De desertoringar trån Garibaldis här, som en del tidningar framhällit, bestå blott af en del ynglingar, under 15 år, hvilka Garibaldi skickar ifrån sig, emedan han antager alt de ej skola kunna utstå alla de modor och besvärligheter, som sannolikt medfolja hans vågsamma företag. Telegraten berättar, att Garibaldi helt plötsligt försvunnit från det inre af ön dicilien, der man hittills sagt honom uppehålla sig, och besatt Catania på Siciliens ostkust. Denna plats är hufvudstad i provinsen af samma namn, eger en herrlig katedral, tabriker, många allmänna inrättnipgar, såsom unlversitet, målareoch bildhuggareakademi m. m.; Catania, som har 70 å 80,v00 innevånare, ar den största staden på Sicilien, nast Palermo och Messina. Inuevänarnes stämning säges vara atgjort garibaldisk. Garibaldi har harlgenom en fast punkt, af hvilken han sannolikt äfven skall begagna sig. Besynnerhgt sorefaller det dock, att de kongl. trupperna, hvilkas lojalitet så mycket lofordats och som, enligt de ofliclela bulletinerna, haft garibaldister omringade, ej kunnav förhindra detta Garibaldis intåg i en så stor stad som Catania. Man dritves two atv talet om den osta berörda lojaliteten varit väl mycket lärglagdt. Af ungefär denna åsigt är äfven den franska tidningen Temps, som i ett af sina senaste nummer säger, att om ön, såsom de ministeriela italienska tidningarne förmena, är fullkomligt lugn, så kommer sig detta blott deraf, avt man hittills ännu icke oroat Garibaldi. Samma dag som den första sammanstötningen eger rum skall hela ön otvifvelaktigt resa sig med honom mot regeringen. IIIttills är sorde!en ännu på Garibaldis sida, ty om än hang företag strandar, har ban likväl ingenting annat att förebrå sig, an att han tor mycket ruknat på landets medverkan; hans moraliska anseende forblifver oskadadt. Ministeren deromot har genom den exceptionela karakteren i sina första åtgärder och deras ringa framgång svårt komprometterat sig. Den skall väl äfven till slut nödgas beqväma sig till en transaktion. Åt samma äsigt är ätven hela den i någon mån sjeltständiga franska pressen, och sjelfva den halfofficiela Constitutionel medgitver att occupationen af Rom ej gerna kan fortfara längre, i det bladet säger: iör oss är rent ut sagdttoccupationen i Rom alltjemt endast en öfvergående nödvandighet, som tramkallats af forhällanden, hvilka måste ändras. Denna artikel aftrycker äfven den ballofficiela Pays, Detta har väckt ej ringa