Göteborgsposten – 22 augusti 1862, sida 2

blomsterkrans, som alldeles skylde ögonen på den genialiske fursten; på alla båtarne såg jag en ovanlig mängd passagerare och på Djurgården mötte jag flere eleganta ekipager än jag förut sett; då jag kom fram till Bellmansbysten fann jag äfven detta minnesmärke bekransadt, och rundtomkring på klippsluttningarne såg jag mellan buskarne en brokig folkmassa, grupperad i pittoreska klungor, medan slätten dernedanför var upptagen af promenerande till häst, i vagnar och till fots; på det vackra lilla konditoriet Bellmansro var hvarje plats på verandan, altanen och taket upptagen af damer och herrar, och på båda sidor om statyen fladdrade fanor med bacchantiska sinnebilder. IIvad betyder allt detta? utbrast jag förvånad. Det är ju Bellmansdagen, Djurgårdens högtid, Stockholms folkfest! svarade man mig. Nu förstod jag folkvimlet och fanorne owmkring Bellmansbysten, nu förstod jag hvarföre äfven Gustaf III fått sin blomsterkrans: Så länge han satt på tronen, satt Sveriges störste diktare icke på gäldstugan. Nu förstod jag äfven, hvarföre Carl XIII;s staty ingen krans hade fått. Ännu såg jag dock ingenting till af den egentliga festen. Ett par tyska professorer — af hvilka den ene, klädd i trikårer af obestämbar färg, i förening med ett gammalt fult fruntim