Göteborgsposten – 22 augusti 1862, sida 2

ras dagsverke är slut, öfver till Djurgården. Jag gjorde på samma sätt. De flesta af mina läsare känna, som jag hoppas, redan till Stockholms Djurgård, åtminstone efter beskrifoing; men för den som icke det gör vill jag här förutsända en för de förstnämnda öfverflödig upplysning. Kungliga Djurgården har högst obetydligt gemensamt med vår Dyrehave. Det är en stor. halfö med en fjällrygg i midten, bevuxen af ckar och tallar och föröfrigt äfven af björk och gran, lönn, alm, hasseloch albuskar — en profkarta på alla Stockholmstraktens skönheter. Här sinnas praktfulla villor, stora eleganta restaurationer med vackra trädgårdar, en liten stad af röda trähus med förstugusvalar och trappor utanpå våggarne, samvetsgrannt bibehållna från Bellmans. tid; små täcka Bacchitempel, med en blekingsflicka som nymf och prestinna skuggrika alleer och vilda fjellstigar; här finnas landskapsstudier af alla slag, ifrån det makalösa pannoramat af Stockholm från Byströms villa, till de små platåerna uppe på bergsåsen, der man gerna kunde. tro sig hundrade mil borta från närmaste stad. Då jag dagen efter min ankomst till Stockbolm vid Logårdstrappan gick ned till de små ångbåtar som nu snart sagdt öfvervunnit alla andra konkurrerande kommunikationsmedel, bemärkte jag att Gustaf III:s staty blifvit prydd med en