befolkningen i Turkiet skall bli stark nog att l hjelpa sig utan beskyddare; den orientaliska frågan skulle lösas af sig sjelf till stor fördel för de olika kristnamenigheterna, medan de oegennytuga beskyddarne icke skulle kunna draga någon vinst af hela apekulationen. Möjhgheten af ett dylikt sorgligt resultat, genom hvilket ingen skulle vinna något, med undantag at dem som äro mest intresserade i frågan, nemligen sagda kristnamenigheter — en sådan lösning skulle ju vara något forfärligt — lifvar naturligen ifvern hos dem, som sträfva efter en helt annan ,,lösning af den orientaliska frågan. Turkarnes herravälde i Europa måsta förr eller senare upphöra. Frågan är endast, hvem som skall bli portens arfvinge. Tiden för afgörandet af denna fråga är ännu icke inne; men vi hoppas att, om detta algorande en gång inraflar, det då skall bli helt olika med det, som nu så ifrigt eftertraktas af dem, hvilka vilja begagna den romerska frågan till berämjande af sina afsigter. I Warschau har ett nytt mordförsök gjorts mot markis Wielopolski, men misslyckats. Det framgår med någon sannolikhet, att en stor jäsning åter är rådande 1 Polen, och att rorelsepartiet derstädes fått öfverhand, fast beslutet som det är, att icke på några vilkor emna Polen i lugn, utan ständigt hålla ryska regeringen i spånning. Det synes snart vara på tiden, att Ryssland, för att i sin mån vidtaga något annat till förekommande af flera sådana ohyggliga brott än blott arresteringar på arresteringar, tager ett mera afgörande mått och steg gentemot Polen, på det man såväl inne i som utom detta land må kunna bli fullt öfvertygad om uppriktigheten at ryska regeringens losten att bevilja Polen reformer, IIvarje dylik halshet, som den kejsar Alexander tyckes hysa synnerlig smak för, skall endast än mera uppskrämma sinnena och fordystra stämningen, hvaremot en rask handling i fullt frisinnad riktning antagligen skulle rycka den allmänna opimonen i Polen öfver på regeringens sida och tvinga rörelsepartier for en tid åtminstone till tystnad. Så som det nu står, är Polen Rysslands förbannolse och förlamar hvarje storre kraftyttring af dettas regering. Kanske skall den stora festen, till firande af ryska väldets tusenåriga bestånd, som inom kort skall gifvas, medföra någon ändring i både Poleus ställning till Ryssland och sjelfva förhållandena inom detta senare land. Tills dess måste man kraftigt ogilla dessa svändigt återkommande nya mordförsök i Polen, men på samma gång beklaga det arma folk, hvars tillstånd kan gifva lif och näring åt tankarne på dylik blodiga dåd, hvilka endast kunna sorklaras af folkets förtviflade stämning. Österrike har under senare åren antagit en uy metod för sin politik i Tyskland. Då det förut förekansade sig bakom det beståendes helighet och mötte proussarnes försök med ett bestämdt afslag, har det nu nästan blifvit ifrigare än dessa uti att taga initiativet. Det möter ellar tillochmed förekommer Preussens projekter med motprojekter, det anordnar konferenser med de mindre staterna, hvilkas vida ofvervägande majoritet står på dess sida, och tvingar sin medtäflare att den ena gången efter den andra afslå förhandlingar om och förberedande steg till den enhet, som det sjelft gjort till sin lösen. Då Preussen nyligen ville utföra sin länge förberedda plan med Hessen-Kassel, gjorde Österrike icke som 1850 och sökte fråntaga det kommandot, något som ej heller skulle kunnat upprepas på samma sätt; det påtvingade Preussen sin och torbundsdagens medverkan, utan att taga den skenbart aktiva ledningen ur dess hand, och förstörde derigenom helt och bållet dess planer. De tvenne enhetsfrågor, som stå på dagordningen i Tyskland, äro författningsoch tullfrågan; de öfriga, gemensam civilrätt, vexelrätt, kriminallag m. fl., brukas väsentligen såsom vehiklar i den första af nämnda båda. I författningssaken hejdade Österrike och mellanstaterna i förl. februari månad Preussens sträfvanden genom de bekanta videntiska noterna, i hvilka de förklarade, att de endast skulle finna sig i en utveckling af förbundsdagen till en förbundsrepresentation, om staterna ej representerades efter sin folkmängd, utan efter sitt antal, och enligt den sachsiske ministern Beusts utkast tillade en utförlig antydan af sin plan. Preussen gick in härpå, men Österrike och Mellanstaterna hafva icke förblifvit stående härvid. För att visa, att det ej allenast är deras afsigt att förhindra Preussens kleindeutsche sträfvanden, utan att verkligen göra något för den tyska enbetssaken, hvilken de måste erkänna vara påträngande, hafva de tagit ett nytt steg i Frankfurt, om hvilket de kommit öfverens på en konferens i Wien. De hafva uppmanat förbundsdagen till att återupptaga förhandlipgen om förbundsrätten på grundvalen af ett nytt österrikiskt förslag, och väckt förslag om en församling af ständerdelegerade, hvilka skola rådslå om en gemensam tysk civilprocess och obligatorisk rätt. I Nan nrandeiska färhnndgsgoeasandtan facthäll dan