Från Utlandet. Det har blifvit ett stående tema, att för hvarje dag nedskrifva: vnderrättelsern från Italien äro fortfarande orediga och för situationen derstädes kan ej med full sanningsenlighet redogöras. Tyvärr måste vi äfven i dag upprepa dessa ord, ty det hela är fortfarande holjdt i sitt dunkel. Visserligen sager en italiensk tidning ,Monarchia nazionale!, att den sicilianska krisen är nära sin lösning och att de kongl. trupperna alldeles omringat garibaldisterna; men samtidigt heter det, att general Cugia beklädts med full diktatorsrätt öfver on Sidlien, liksom La Marmora på samma sätt öfver Neapel. Och man torde med skäl kunna fråga, hvarför detta mått och steg, som endast brukar tagas vid utomordentliga tillfällen och då det allvarsammaste forvecklingar hota, just nu vidtagits, fastän garibaldisterna äro omringade, krisen nåra sin lösning, trupperna trogna, befolkningen emot Garibaldi m. m. som det hvarje dag heter i regeringens organer. Dessutom stå tlera enskilda underrättelser från, ön ännu alltjemt i strid med dessa heloch halfofficiela förklaringar om den garibaldiska rörelsens obetydlighet och den fridsamma stämningen på än. Betecknande är i detta fall äfven, att regeringen ansett sig tvungen afskeda flera embetsmän från sina befattningar, derföre att de visat sig hylla garibaldiska sympatier. Det vill synas som om garibaldisterna nu alldeles skingrat sig i småafdelningar, hvilka spridt sig otverallt, för att sålunda kunna komma till sjös, så heter det åtminstone i de enskilda underrättelserna, med hvilka ofvannämnda tidningsnotis dock: tyckes stå i strid. . De unga män från Palermo, som slutit sig till Garibaldi, tillhöra stadens anseddaste fannljer. Bland dem befinna sig äfven ende sonen till V. Florio, Palermos förste handlande, sönerna till her Bordonaro och Gramaglia, åfvenledes rika köpmän, hr Corona, jemväl en förmögen handlande, med ett helt kompani nationalgard, vidare advokater, läkare, embetsmän, studenter, prester o. 8. v. Italienska regeringen säges, från flera trovärdiga håll, ifrigt uppmana franska regeringen att taga ett eller ett par steg framåt mot romerska frågans lösning, för att undvika möjliga hotande faror. Det vill således tyckas, att Garibaldis uppträdande icke varit så alldeles utan frukt. Den ministeriela engelska tidningen ,Globe framdrager i en ledande artikel jemforelsepunkterna mellan nutidens brännande frågar: den romerska, med särskilt fästadt afseende vid Garibaldis senaste uppträdande, och den orientaliska. I slutet af artikeln heter det: ,, Att den fortsatta occupationen af Rom är en ständigt hotande fara. för Italiens lugn och för freden i Europa, det har redan i flere år förklarats vara något, som faller af sig sjelf. Men den medför likväl icke någon allvarligare fara än den, som uppstår af de alltjemt fortsatta intrigerna i Turkiet. Dessa tvenne frågor, hvilka äro af så olika beskaffenhet, hafva på ett skickligt sätt blifvit sammanblandade, och bådas. vär, sta elementer äro vu i full verksamhet. Garibaldi har uppträdt på skådeplatsen, för att påminna oss om en af de foror, som äro en följd af det beskydd som af politiska skäl lemnats Roms furste. Garibaldis beteende är olägligt och alldeles oriktigt. De ständiga ansträngningar som göras för att understödja serberna och montenegrinerna och åtskilliga andra, hvad de än må kallas, för att hålla Porten i klämma och gifva tillfälle till diplomatisk verksamhet, påminner oss om den ständiga hårdnackenhet, hvarmed den enropeiska freden från detta håll hotas. Ingen kongress kan förminska dessa faror. Många skola kanske säga, att den romerska frågan kan lösas af Italien och Frankrike, när helst detta senare vill. De från orienten hotande faror kunna förminskas, om man vill afhålla sig från hemliga intriger. Men hvilka chancer skola icke förloras genom att gifva Italien tid och frec