Göteborgsposten – 20 augusti 1862, sida 2

klippöar. Några af dessa äro ej större än att en liten fiskmåsfamilj nätt och jemt kan få plats på dem; andra äro lika stora som Hven, Amager, Thorsing, Möen och Falster. Några bestå af alldeles naken granit utan en enda buske eller ett grässtrå, andra äro uppifrån och ned betäckta af den frodigaste graneller björkskog. De ligga ofta så tätt bredvid hvarandra, att sunden som åtskilja dem blott ha en gatas bredd, och de äro så många, att de, när man seglar inomskärs, skenbart bilda en hel kuststräckning, hvilken blott på sina ställen öppnar en liten utsigt till hafvet. Oftast äro de obebodda; blott på några få af dem ser man ett litet rödmåladt trähus, med hvita fönster och gräsbevuxet torftak. Det är i dessa småhyddor som de härdade fiskarne, de oförfärade lotsarne och de förslagna smuglarne ha sina ensliga hem. Ofta ser man hela öns ungdom, en liter flicka med ljusgult hår och ljusblå ögon, sitt: allvarsam på en bergklint och blicka ut mot de stora ångskeppet som under sommaren hvarj. dag går förbi; under vintern förflyta månader utan att den lilla ser ett främmande väsende. På en af öarne i denna arkipelag ligge fästningen och staden Marstrand, som för ögon blicket är en mycket modern badort och inrym mer öfver tusen badgäster. Gud vet huru de fi hplats. Dit och till Strömstad komma hel!