Göteborgsposten – 16 augusti 1862, sida 3

lvarjehanda. I. ondoneräkarne äro, såsom en hvar, som kommit i erfarenhet af deras egenskaper vet, det mest prejande skrå i kristenheten. Det är dock isynnerhet utlänningar som oftast utsättas för deras oförskämdhet, enär de ej förstå att mot dem använda polisens biträde. Man berättar i detta afseende fölJande historia: En cabman hade skjutsat en herre några gator och skulle i betalning derför ha en shilling. Gentlemannen lemnade honom dock ädelmodigt två shillings. Jebu, såsom en åkare ironiskt kallas i London, hade dock tyckt att gentlemannen såg ut som en främling och talade en bruten engelska, hvarför han med vanlig oblyghet förklarade att han fått för litet betalt och fordrade fem shillings. Jaså, anmärkte gentlemannen saktmodigt, gif mig då tillbaka de två shillings. Jehu, som helt naturhgt trodde att främlingen ville lemna honom ett femshillingsstycke i stället, gjorde så, men gentlemannen hade ej väl fått de tvenne shillings i sina händer förrän han yttrade på flytande engelska: Du tänkte preja mig, din skurk, nen det lyckades ej. Jag är parlamenisledamot och vet rätt väl att du ej skall ha mer än en shilling. Här har du din betalning, och tacka Gud att jag ej anmäler dig för bolisen.. Jehu blef så förblussad öfver detta missöde, att han sågs stå med utsträckt hand och shillingsstycket deri betraktande den förmodade utlänningen så länge denne var i sigte. Vanskligt sortskassningsmedel. Det goda förständ som börjat blifva rådande mellan fransmännen och en del af Anamiterna i Cochinchina, har haft den sedvanliga utvexlingen af presenter till följd. Kungen i Cambodge har sålunda nyligen sändt amiral Bonnard en fullkomligt dresserad elefant, om hvilken ett ögonvittne förtäljer följande: Jag har sett flera officerare pröfva denna ridhäst, På ett af föraren gifvet tecken böjer det stora djuret ett af sina framben och bildar på detta sätt med sitt knä ett fotsteg. När man stigit upp på detsamma, hänger man sig i djurets öra; elefanten som förstår denna signal satter en då helt varsamt med snabeln och sätter en upp i sadeln som ir placerad på dess hals. När man väl hunnit göra sig i ordning der, sätter sig djuret i rörelse. Dess gång är en behaglig passgång, under hvilken det tillryggalägger 20 a 30 mil om dagen. Ett par förargliga nycker har den hederlige elefanten likväl ännu. Sålunda brukar han rycka upp de träd, som stå i hans väg, och krossa dem under sina fötter, sedan han förut med god smak uppätit dess blad. När han kommer till ett vattendrag, börjar han genast simma, utan att bekymra sig om hur detta bekommer den person som sitter på hans rygg. Säsnart han kan få fotfäste spatserar han helt lugnt framåt, i det han lyfter sin snabel upp öfver vattenytan liksom ett luftrör. Då han andas härigenom, kan han gå hela timmar med flera alnars vatten öfver hufvudet. Föraren får då hjelpa sig bäst han gitter, tillägger naivt nog den tidning hvarur vi hemtat berättelsen. En streck i räkningen. M:r och M:me S. i Paris skulle bortgifta sin enda dotter med en hr X., väl känd på börsen. Bröllopsgästerna voro redan anlända, middagen j ordning och det återstod blott några formaliteter innan man skulle begifva sig till mären och derifrån till kyrkan, då den blitvande brudgummen tog svärfadren afsides och med något bryderi sade honom att han icke kunde gå in på giftermålet, såvida icke hemgiften ökades med 40,000 tres. Bestört öfver denna begäran, och fruktande att genom en vägran blottställa sim dotter i så många personers närvaro, måste fadren gå in på den begärda förhöjningen. Notarien som var närvarande bifogade en dylik klausul till äktenskapskontraktet. Detta hade försiggått i största hemlighet, men trots alla försigtighetsmått hade ryktet derom blifvit utspridt bland gästerna och hunnit till fästmöns öron. Hon iakttog likväl den strängaste tystnad, tills vid den borgerliga ceremonien mären frågade om hon samtyckte, då hon svarade med ett ljudligt nej: ,Aldrig, ,tillade hon, skall jag samtycka att öfverlemna mig åt en man, som har varit nog usel att köpslå om mig, i samma stund jag gick att fästa mig vid honom?. Hvem blef väl snäst om icke börsmannen? Utan att säga ett ord drog han sig skamflat undan med sina vittnen. Fadren förklarade då att de anslagna 40,000 fres skulle stå fast om han funne en värdig måg, och då det påföljande dagen var hans dotters födelsedag inbjöd han de qvarvarande gästerna att på förhand genast fira den, så att den arrangerade måltiden icke gick förlorad. Juridisk skarpsinnighet. Det berättas att professor Schrewelius på ev af sina föreläsningar i juridiken yttrat: att barn, som äro så späda att de icke kunna tala (infantes), icke kunna sluta aftal, som äro giltiga, torde vara alldeles uppenbart. Klingande titlar. Den gamle hederlige filosofen Kant yttrar på något ställe i sin Anthropologi: Turkarne, hvilka benämna Europa Trankestan, skulle måhända, om de begåfvo sig på resor, komma att indela vår verldsdel etter de olika folkens karakterslyten på följande sätt: 1:0 Mode-landet (Frankrike), 2:o Besynnerligheternas hemland (England), o Anornas land (Spanien), 4:o Prakt-landet (Italien), :o Titel-landet (Tyskland, och möjligen äfven Sverige och Danmark såsom tillhörande den germaniska racen), 6:0 Herrelandet (Polen), hvarest hvarje medborgare vill vara herre, men der likväl ingen af dessa herrar, utom dem som ej äro medborgare, vill vara undersåte. . . Om man nu specielt tager i betraktande Tyskland, finner man att denna indelning är fullt berättigad, ty endast den afdelning som vi skulle vilja kalla Rådstitlar visar en förvånande rikhaltighet. Bland dessa till en del antiqverade, men till en del ännu i våra dagar bibehällna titlar, förtjenar nämnas: Beistandsrath, Educationsrath, Pamilienrath, Gevissensrath (existerande under Maria Theresias tid i Österrike) Gelehrter Rath, Jagdrath, Klosterrath, Keuschheitsrath (fanns fordom i Wien), Lehnrath, lustiger Rath, Munarath, Marstallamtsrath, Ordensrath. Pupillenrath, Peinlicher Gerichtsrath, Regierrath och Regierungsrath (tvenne olika titlar), Rechnungsrath, Tabaksadministrationsrath, Viehrath, (Fredrik II gat en djurläkare denna titel), Waffendirektionsrath, Zahnrath m. fli. — När man betänker att härtill kommer de olika modifikationerna Ober-, Geheimer-, Geheimerober-, o. s. v., hvilka tilläggas många af de tyska titlarne, finner man att deras antal snart sagdt blir legio. — Titulaturen sträcker sig genom hela alfabetet och endast bokstäfverna X och Y saknas. Då man erfar dessa fakta skulle man knappast kunna tro att goda råd stundom äro så svåra att finna. Handels-underrättel: