Göteborgsposten – 16 augusti 1862, sida 2

— Naturligtvis äro ni beredda, svarade. VArbino litet retligt. Såsom män af heder äro vi ej vana att lofva något som vi ej äro fullkomligt villiga att under vederbörliga vilkor utföra. — Förlåt min bäste vän, sade läkaren, jag tycker att ni talar litet för skarpt till damen här. Hon har full rätt att taga hvarje försigtighetsmått ... Vid ha här två hundra scudi, fortfor han klappande penningpåsen, och vi äro beredda att betala denna summa för de undorättelser vi önska. Men — doktorn flyttade härvid misstänksamt penningpåsen från bordet och lade den i sitt knä — vi måste ha bevis på att den person som fordrar belöningen verkligen är berättigad till densamma. Brigidas ögon följde girigt penningpåsen. — Bevis! utropade hon i det hon tog fram en tunn ask under sin kappa och räckte den till doktorn ... Bevis! Der skall ni finna ett bevis som ådagalägger min rätt utom allt tvifvel, tilllade hon och pekade på asken. Doktorn öppnade den och betraktade vaxmasken inuti densamma, räckte den sedan till dArbino och ställde åter peningpåsen på bordet. — Innehållet af denna ask tyckes verkligen förklara en hel del, sade han i det han långsamt sköt pennigpåsen mot Brigida, utan att likväl släppa sitt tag i densamma. Qvinnan som